28.juli

Tiden går fort, att man förstår det sent.
En månad har gått.Inget som har förändrats M-sida.Sista dagarna känner mig so ledsen.Saknar honom så mycket.Vill krama honom, men kan inte , får inte. Om 2 dagar ska åka till Estland,då är han alldeles ensam.Jag är säker att han tänker kanske samma sak som jag, men vill inte ta första steg.Jag har försökt en kväll, att sova i hans sängen, men han kommer inte, han sover på golvet...Jag vill bara en chans till, men det känns att det räcker inte.Varför det måste vara så svårt., så jobbigt.Är det bara jag som tänker-känner så, eller .Jag har ingen aning hur han tänker.Men vill veta.Tider rinner iväg.När ska komma tillbaka, då ska ta och prata med honom,kanske , om han vill kan.Att gå en dejt.Ta allt ibörjan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0