13.november

Sitter hemma , ledig från jobb. Men har några ärenden, som måste fixas idag. Ska till ams, och sen medborgarkontoret. Jag kunde inte alls sova hela natten, jag grät bara, tänkte på honom. Det är så jobbigt just nu. Jag vet inte, hur länge det tar med honom, att komma över honom. Nu imorse jag tänkte igen, på de halsbander , som han skickade. Vet inte, om det är nån ide, att behålla de kvar. Jag känner, att det är fel. Nu tänkte att ska skicka meddelande och fråga honom, om ska behålla eller skicka tillbaka, det är han som bestämmer nu det. Vet inte, om han kommer att svara nåt. Men ska skicka senare, när han är på jobbet. Vill inte störa honom, när han är med sin familjen. Det gör så ont, när jag tänker på det, när tänker på honom, och nu vill jag inte släppa mer in i mitt hjärta. Och jag saknar ju igen min N. Jag har ju känslorna med honom kvar. Tänker på honom nu också hela tiden. Just nu vill jag bara vara, utan att tänka på nån, vill vara bara ensamma, och börja nytt liv. Ingen mer nätdejtingen, det är inte för mig. Jag hittar ingen där mer, men har ju hittat några nya vänner, och det är bättre än ingenting ju. Fick i morse veta, att M ska åka till London denna vecka. Han har inte sagt ingenting nu, varför. Men jag o J ska åka dit, och fira jul där nu. Känns lite bättre, att inte vara ensamma nu. Ska börja fixa mig snart nu. Har varit ute, och alla mina ärende är klara. Jag skickade meddelande honom, frågade om ska skicka till honom. Han svarade , att ska inte vara tåkigt, att jag ska behålla de, de var till mig. Sen tackade honom, och skrev bara du k alltid skicka meddelande, om du vill prata, han sa, ok , han ska göra det. Nu vill bara se, om han kommer att ha kontakt med mig, eller bara glömmer bort mig. Han kan bara glömma bort mig, han kan byta nr, han kan blocka mig på skype. Jag vet inte det ju. Hela dagen har tänkt på honom, lite gråtit. Det gör ju ont i hjärtat nu ganska mycket. Det händer inte första gången, men hoppas att kan komma över honom snart, att gå vidare. Men som skrev tidigare, vill inte hitta nån, leta efter nån. Jag är rädd , att träffa nån igen, rädd att bli kär i , och sen bara lämnad. Jag bara vill inte tänka på det. Men snart vet vad gör, ska börja skicka till N meddelanden. Tänker ju på honom, nu igen, när jag trodde att hade hittat nån, att glömma honom, men nu är det tvärtom. Hamnar igen hos N....Jag vill inte tänka mer på honom. Men nu har jag hans halsband, och det känns lite jobbigt, kanske bättre att ta av. Då kan släppa honom lättare kanske. Bara vill inte hamna igen på badoo. Det går inte att radera bort profilen, fattar inte hur det funkar. Jag bara försöker, men det går inte. Försöker bara att inte logga in där, sen när inte använder, då är det borta ju. Jag ser honom överallt just nu....gråter....måste hämta snart J. Lovade henne , att köpa nya byxorna till henne. Kanske ska till Skärholmen, vet inte. Hemma igen, J sover. Köpte nya jeans till henne. Hon blev nöjd. Just nu mår dåligt igen, när kom hem började gråta igen, hela kvällen bara upp o ner. Skickade meddelande till A nu- att ska du också till sin ex tillbaka, som alla gör med mig, att vad är det fel med mig. Jag väntar ingen svar av honom nu mer. Han bryr inte mer om mig. Och sen N, frågade om han har testat, och han svarade att han har inte. Det kan vara nu bara D eller då P. Kommer ju fråga D snart, han kommer ju svara mig. Jag blir galen snart nu med allt. Jag mår dåligt, jag gråter nu hela tiden nästan, är ledsen, vill inte träffa folk, vill bara vara ensamma. Jag berättade till J, varför mamma är ledsen, hon kommer o kramar mig. Hon kan ge mig hopp, att leva vidare. Och sen hon frågar mig, när ska du träffa din pojkvän. Vad ska jag svara? Svarade bara, att jag vet inte. Alla bara krossar mitt hjärta, jag är inte värd nån. Jag vill inte vara ensamma nu, jag vill ha nån, vill kramas o pussas med nån. Vill bara inte vara ensamma mer, orkar inte mer nu. Börjar fundera på denna kille, som brukade träffa på morgonen, men ser inte honom mer. Jag tar ju bussen på morgonen. Börjar jobba nu kl, 9, om jobbar på hotell. Vågar jag gå fram till honom nu. Jag vet inte, är rädd, att han är uppdagen ju.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0