tiuks

Jag är fortfarande så besviken....jag vet inte hur orkar med allt detta. Allt är mitt fel. Allt ser så fint ut i början men sen blir det mörkt. Jag vill inte mer att träffa någon såhär. Aldrig i livet. Det är jag som måste förändras, jag tar allt så seriöst och har så höga förväntningar. Imorse skickade sms till honom , och skrev förlåt. Han förstod mig att jag hade inga ord att skriva. Han tog bort blockeringen på skype, att vi kan skriva ett tag till...så skrev han. Hur skulle jag klara att träffa honom, hur skulle jag kunna prata med honom. Jag vet inte det, just nu är bara så nere och ledsen. Jag började få lite känslorna med honom. Kanske är det bättre att vi träffades aldrig. Men att hålla det så länge hemligt. Hur länge tänkte han leka med mig ? Men det var bra att han erkände det nu till sist. Nu måste ta det lugnt och inte tänka på honom mer så mycket. J - s kompis ska komma hit och sova över, vet inte när de kommer nu. Om ska fixa maten till de. Själv kan bara värma maten. Nu började göra egen granola, hittade ett recept , hoppas det blir gott att äta på morgonen. På måndag är jag ledig, vet inte vad ska hitta på. Kanske kommer garn och kan börja sticka tröjan till Jennica. Igår tog alla garn och började virka en filt, vet inte om ska göra eller ska göra en matta. Det finns många garn som jag har kvar.