tiuks

Snart är året slut. Det har varit rätt jobbigt året för mig, mest har det kommit tårarna än leende på läpparna. Men har kämpat så mycket under hela året. Jag minns hur lycklig jag var den första dagen i år, jag minns hur mycket kärlek det fanns mellan oss. Och samma ögonblick rasade allt ihop. Det finns fortfarande så många frågor som finns inte svar. Varför ? Det är bättre att lämna den gamla, sårbara året bakom och vända en nytt blad. Men min kärlek kommer inte vissna, mina känslorna kommer inte vissna. De finns kvar för evigt. Det börjar kännas nu mer och mer jobbigare med allt. Allt med D, allt med J. Hon kämpar med sin sjukdom och jag gör mitt bästa men känner att det räcker inte...jag räcker inte mer för henne. Igår hade hon utbrott. På kvällen. När jag sade att hon kan äta kesella med bär, hon sa direkt nej, Jag förklarade att det är samma som kvarg du äter. Så hon smakade lite och nej, hon äter inte och sprang till sitt rum. Jag rasade direkt ihop, vad gör jag fel, varför vill inte hon bli frisk. Jag tänker inte mer att ta ut henne ut, hon kan sitta hemma i sitt rum nu, jag bryr inte mer om henne. bara ser till att hon har mat. Hon gör det att jag ska må värre. Hon tar allt min energi. Jag vill att hennes pappa kommer hem och tar över allt med henne nu. Jag vill bara att hon ska bli frisk att även jag kan leva ett normalt liv. Jag kan säga att det har varit en av min värsta året. Det har hänt så mycket med mig, det är så mycket som jag har gått genom. Det har varit så mycket tårarna. D ska komma hit, han ska köpa sågspån till kaninerna. Han varit på massage. Vet inte vem ger honom massage. Han måste ha någon, han sagt att det är en vän som ger massage. Det är fortfarande jobbigt med honom. Han kramar inte mig mer så lätt som tidigare. Juldagen när var hos honom, vi kramades. det kändes hela kroppen, det var jobbigt. Dagen efter frågade honom, om det var jobbigt att kramas, då sade att jag. Det försvinner ingenstans.