tiuks

Jag börjar se mörkret...jag börjar inte mer att vara här...tårarna bara rinner. Nu låste mig in i ett rum på jobbet. Det känns att jag tappar livsglädjen. Varför gör han det som han gör mot mig. Allt känns så bra mellan oss, varför han låt det allt hända. Varför han ville ha en framtid med mig, varför säga så ofta att han älskar mig. Allt känns så hopplös just nu. Jag vill bara gå hem och gömma mig...jag kan inte se folk runt om mig. Jag klarar inte av det. Men jag är på jobbet , jag måste kämpa så hårt här att ingen som ser mig hur jag mår innerst inne. Jag skickade meddelande honom: Godmorgon. Hoppas du mår bättre än jag och sov mycket bättre än jag gjorde. Jag sov nästan ingen i natt. Om jag blir piggare under dagen åker ut till skogen. För att behöver komma kontakt med mina skyddsänglarna innan det är sent... jag undrar när ska du ut till fåglarna. Såhär skrev jag till honom. Det är fortfarande tyngt sist jag pratade med honom. Jag ser ingen utväg och just nu känner att klarar inte av det. Samt tänker jag det blir inte bättre om jag känner mig så nere och svag. Och att visa till honom hur svag och ledsen jag är. Det kan bli bara värre för honom. Jag vet inte mer hur ska jag vara med honom. Hur jag klarar behålla honom min vän när han har sårat mig då djupt, IGEN. Det är han som kan inte släppa in mig så nära, han har en mur runtom sig... han erkände att han är rädd att ha ett förhållande att det kommer krascha igen. Hur kan jag hjälpa honom att komma över det. Det kommer inte funka såhär om han fortsätter med sin vilja. Bästa av allt är just nu att bara släppa det hela, lämna bakom och vara här och nu. Inte ta det allt då allvarligt... men mina känslorna är för starka och de gör mest ont inom mig fruktansvärt. Jag kan inte gömma mig, för att han känner mig och ser mig i ögonen och vet att jag är inte ok. Men som sagt det bästa är att inte prata med honom hur jag mår och är. Låta se hur det kommer bli när han är frisk och mår bättre själv.