tiuks

En dag har gått. Det känns så tomt inom mig, att kunna börja läka. Att får ut allt gift som det finns i min själen. 

Idag är det första dagen jag har inte kollat i hans sida. Jag har haft så svårt att bli av med det beteende. Det kallas ju NO CONTACT, att man har ingen kontakt alls och det innehåller även att man kollar inte hans sida( FB). Nu måste jag vara starkare och inte kolla mer mot hans bil, inte kolla runt. Jag har alltid det säkerhetsbeteende att jag måste kolla runt hela tiden här ute. Han är inte hemma, det känns lättnad för allt. Han måste vara åkt till Gottkär till sina föräldrarna efter sin offers besök. Jag tror inte att han stannar hela vecka nu hos henne. Han måste får ju sin frihet och ha någon annan ny offer samtidigt. Det kommer vara jobbig period för mig nu, för att jag kommer ju se honom här ute fortfarande och kan inte gömma hela tiden heller. Det är bara det att inte träffa honom och inte alls se mot honom och se som en luft. Det är det rensning som jag måste gå genom. Lättaste vägen är just nu att flytta härifrån, men alltid jag flyttar måste betala dubbla hyror och har inte råd för det. 

På jobbet går det som vanligt, jag kämpar på. På onsdag har vi jul lunch, jag ser inte emot det alls, det kommer vara alla med, och jag tål inte för mycket runt om mig, och se alla glada miner o höra hur de ska fira julen. När jag ska vara alldeles ensam i jul, men det kommer jag inte säga. Det är jobbigaste när jag kan bryta ihop närsomhels, en känlig ord och det är min gräns...tårarna. Och då finns det en kille på jobbet, han är 26, och han börjar skoja med mig för ofta nu och småflirta, och hela tiden ropar mitt namn, det börjar kännas så störnade snart. Vet inte om han har någon baktanke med det. 

En dag i taget. Jag skriver nu varje dag här för att känner att det känns bättre, att skriva av mina tankar, min mående. 

Nu är klockan snart 19 på kvällen och blev att skriva lite till idag. Jag var ute med Chanel, kände mig lättad att han är inte hemma, men kom ut och tittade snabbt mot parkeringen, såg hans bil men tog bort blicken och inte tänkte på honom eller började tänka direkt någon annat, jag kände mig stolt över att de vanliga känslorna var som blåst bort, började inte fundera varför han är redan hemma osv. Han måste ju åkt på eftermiddagen, och tror inte att han var hemma hos föräldrarna men man vet aldig. Jag undviker nu allt vad är med honom att göra, jag går inte och fråga någon hans flying monkties, ellr om jag ser nu B här ute, jag håller mig helt och hållet bara borta från allt. Sociala medier är inget för mig, jag går in och ut. Jag delar inget där, inte dela heller händelse som jag brukar göra sista tiden för ofta, och stängd av när jag är aktiv, så att ingen ser mig aktivt. När jag kom hem, öppnade tv direkt att flytta mina tankarna till någon annat. Imorgon ska träna på morgonen, innan jobbet.