tiuks

...det känns just nu för jobbig för mig. Det har gått upp och ner med allt här i livet. Semester för mig var mest av tiden vara ute på Verkö. Men haft dagar att vara med mig själv med. J har haft det extra jobbigt, hon är ofta hemma. Bara sitter i sitt rum, varit ute bara några dagar. Hon vill inte vara med mig, frågat henne att följa med, men nej, hon vill inte. Och vill inte pressa henne heller. Det har varit upp och ner med D med, för någon vecka sen bröt jag igen ihop, och skrev honom en lång meddelande. Att måste ta avstånd av honom, han blev direkt sårad. Varför skulle han bli sårad och ledsen. Det är han som gjort mig mest sårad. Det gör vissa dagar riktigt ont i hela kroppen. Det gör ont när han pratar med sin flickvän. Han märker direkt när jag är tyst och inte mig själv. Han känner det när jag är ledsen...Igår blev det för mycket för mig. När han lade upp bild med henne, när de var ute och solade...Han har inte lagt upp något med henne så länge. Han pratat om henne, att det finns ingen framtid med henne osv. Och nu helt plötsligt visa det att han har det så bra.,,,jag blev direkt så ledsen och tårarna bara kom. Plus igår var vi ute på kvällen, plockade lite skräp. Det kändes så ont. Och dagen innan var också ut och samlade pant. Sen skrek han på mig att släcka lampan( det kom en bil)….jag blev helt gråtfärdig och ville bara komma hem. Ibland kan han visa en annan del av honom, samtidigt det hela är något just med honom. Det finns mellan oss något stort. Idag vi ska ut och plantera växterna, det skulle vi gjort igår, men nej, han ville idag nu istället. Jag väntade i två timmar att han skulle höra av sig att när kan jag åka dit. Just nu känner mig så himla ledsen, gråter igen. Jag kan inte visa honom att jag är så svag. Han vet allt om mig, vad jag känner. Om man bara kunde släppa det allt och bara kunna vara med honom. Då skulle det vara slut , allt det lidande, allt det sårande. Det är VI...

Nu har jag semester, första delen av det. Jag kommer att får även den andra delen också. Det känns bra. Och hoppas att kommer ha kvar min anställning efter oktober. Livet går sakta vidare. Jag och D stoppade vår "lilla" förhållande. Det känns inte rätt för båda att ha två olika del av sk förhållande/ vänskap. Han är inte redo helt enkelt, och även han är rädd. Om vi ska ha sk dejtande bara för sex, att det kan komma fram känslorna någon av oss. Det var jobbigt i början för min del, för att ville de mest av allt. Men han känner att han har dåligt samvete, att ha det såhär. Vi kan bara se hur det kommer bli framtiden. Han berättade att det ser inte ut bra mellan hans flickvän, ungefär att hon vill inte ha den förhållande de har just nu, och känns att hon vill göra slut med honom. Jag har förstått länge sen, när pratat med D om det, att det är ofta problem mellan de. Det är ingen ide att vara tillsammans när det känns inte bra. Jag vill inte pressa honom. Det är svårt för honom att hitta egen bostad just nu. Vi är vänner vidare. Igår bjöd han hem, och vi tittade en film. Det känns bra att ha just den lilla kontakt med honom, som bara vänner. Jag håller mig tillbaka mycket mer just nu, och vill inte släppa så nära honom. Ibland känner jag honom för nära, när han kramar. Ibland trycker han så nära sig till mig, ungefär att han saknar mig så mycket. Vi är ofta ute, nästan varje dag. Mest bara som att fixa gruppuppdragen. Det finns dagar vi är dagar utan att ses, och det känns inom mig jobbigt. Det finns något extra mellan oss, och vi är så lika. Det har även han sagt till mig. Han bryr om mig så mycket.

Idag hade äntligen besök hos gynekologen. Jag hade tur att fick träffa någon annan idag, någon som lyssnar mig, och förstår mig. Det finns hopp att bli gravid, men det blir en kämpande för det. Hon kollade ett prov, och såg med detta prov att det finns ägg, men det är för låg, och blir svårt att bli gravid...när man inte tar hormoner. Det finns större chansen att bli gravid via ferilitetskliniker i Danmark, som kostar mycket. Chans finns via de, att bli gravid, men inte heller så stor. Hon sa att jag ska fundera för det( med min partner). Det är han och jag med såklart att skaffa ett barn. Men just nu fick jag utskriven plåster( östrogen) och progestoren. Som kommer köpa ut när jag får lön. Det känns lugnande för mig, att veta det hela. D vet att var hos läkare, men har inte än pratat med honom. Han har annat att tänka. Om en stuga på Verkö, som han vill köpa. Men det är stopp att det finns ingen möjlighet att låna pengar för honom. Han vet att jag vill hjälpa honom med att han kan köpa den. Hans mamma ska inte heller hjälpa honom med det, inte heller hans flickvän sade " nej" . Han är så förbannad att hon vill inte hjälpa honom, att han är på väg att göra slut med henne. Jag förstår honom helt, och tycker att det är jättedåligt av henne, om hon älskar honom på riktigt. Imorgon vi ska träffas att kan prata lite mer.