tiuks

Idag är det sista dagen i maj. Tiden går så snabbt. Jag tycker att det har varit en bra månad. Det började när jag fyllde år, men var ju lite ledsen och även besviken lite på en person som är viktig i mitt liv. Och denna månad kändes det att det är förändringen på väg, jag fick den tecken och känner mig just i rätt väg Igår hade en lugn dag, hemma. Sen gick och handlade och tänkte att kommer se D, och där körde han förbi mig. Men märkte inte mig. Vi pratade via messanger lite, idag vill han prata lite mer. Jag läste inte hans sista meddelande, eller öppnade inte upp den. Och nu har inte varit aktiv, inte varit inloggad över 12 timmar. Jag känner att om jag gör det kommer jag bara vara ledsen och mår illa. Just nu vill jag vara med mig själv. Dagens plan är att åka ut till Verkö på egen hand. Och sola i några timmar, jag tänkte åka vid klockan 10 tiden. Jag känner själv att vill inte vara i stranden, när jag känner mig så ljus. Det blir varma dagar nu i några dagar. På tisdag ska till läkare kl13, innan dess tänkte ska åka ut till Saltö och sola lite där. Och kanske ta första dopp. Om jag vågar. Snart är klockan 7 på kvällen, och har lite tid att bara kunna vara här. Idag var jag ute på Verkö i några timmar. När jag kom dit fick en meddelande av D, vi pratade innan dess och skulle höra av sig senare . Och där kom hans meddelande helt plötsligt. Han vill träffa mig redan ikväll, tydligen kan inte vänta tills imorgon. Så att han ska till mig vid klockan 8, vi ska ta en promenad ute sen ska se och är inne hos mig en stund. Bara att vara med honom, att vara i hans närheten. Jag behöver inget mer. Jag har ätit middag och har bakat glutenfritt till mig. Ska bjuda till honom med. Han älskar alltid vad jag bakar.

Som känns för jobbigt just nu. J ska till stan med sina kompisar. Jag är alldeles ensam, igen. Det känns för mycket att känna den ensamhet att vara hela tiden inom mig. Just nu skulle behöva krama min andra halvan. Han som var borta i 5 dagar, men åkte hem igår. Vi pratade varje dag, sista dagarna han öppnade upp sig lite extra, och visade tecken att han saknar mig verkligen, och vill " träffa" och vara med mig. Jobbigaste med del allt som jag är mest nere är. Att vara ensamma fortfarande, jag är för rädd att söka någon att umgås med. Och ingen som bjuder mig heller in. Det gör verkligen så ont inom mig. Tårarana… Men måste hålla upp mig, att inte visa upp hur jag mår verkligen.

...snart. När man ser de tecken, alla de budskap som jag har fått sista månader. Allt kommer hända när det är dags. Jag vet att allt kommer snart att falla på plats. Snart kommer jag känna lycka inom mig, snart kommer lycka till mig. Jag känner det. Igår fick jag nästa tecken, att det allt är på väg.

Det känns att livet börjar sakta förändras för mig. Jag har märkt tecken som känns som att vara i himmelriket. Allt tar sin tid, det tar tid när alla pusselbitarna faller på plats. Men de är på väg. Igår fick jag samtal från personalchef. Jag skulle ha sista dag på jobbet slutet av juni. Efter det skulle blivit arbetslös. Men det blir förändringar. Jag fick förlängning uppsägningen tills sista september. Efter det kan bli det som vanligt igen, att kommer får tillbaka min anställningen. Allt som händer nu , hade jag tänkt, hade jag sett framför mig. Och nu händer det på riktigt nu. Det känns lättnad nu för mig. Även kommer jag får lite semester. Någon vecka kommer det bli. Snart ska vi ut med gruppen. Ofta är jag ute i naturen med D, och fixar allt som behövs göras. Vi är oftare ute, och allt börjar kännas lite mer pirrig mellan oss. Sista gången vi var ute, vi kramades. När skulle gå hem, innan skulle kli av i bilen. Han ville kramas....vi har inte kramat så länge. Men denna gången kände jag som blixt hela kroppen...jag skrev till honom det med. Jag vet att han är inte fri. Men märker det i hans blick, i hans ögonen, att han saknar mig. Jag känner det.

Just nu känner mig verkligen ledsen....bara att inte får en grattis hälsning från min bästa vännen. Jag är så ledsen, han har alltid varit så snabb att gratta mig, men inte idag. Jag skrev honom att tänt att det är exact för ett år sen vi släppte ut grodorna. Han läste … men svarade inget direkt tillbaka... min mobilen är hela tiden on-off. Jag vill inte ha koll på det hela tiden. Det gör mig mer och mer ledsen. På morgon fick en chokladask från Jennica, det värmde mig. Sen hann jag städa hemma. Sen har handlar för de sista pengar jag hade, gjorde även en kextårta till mig själv. ...och jag väntar att mammas paket ska komma, det måste komma idag. Det är idag jag fyller år. Det gör jätteont just nu. Men måste vara stark. Han ringde senare. Och hade såklart glömt bort mig. Han grattade mig och sa till mig hjärtat...det värmde min hjärta. Vi pratade lite sen han skulle gå och plocka skräp. Jag hade mobilen stäng av och han ringde till mig först och sen kom till mig, jag hann inte öppna så snabbt och han körde iväg...han ville bara lämna rosor ...han lämnade i postlådan. Jag var vid dörren när han bara körde iväg. Jag blev så ledsen... men han hade bråttom att åka hem. Imorgon vill han bjuda mat mig...Imorgon vi ska ut och köra bort skräpet med släpet. Dagen har varit upp och ner. Mamma ringer men jag kan inte svara, har mobilen avstängt.... hon skrev redan att grattis. Men väntar nu om hon ringer snart igen... att bara lyssna henne.