tiuks

Känsla att vara nerbruten är fruktansvärt, som jag känner just nu. Mest av D. Jag kan inte glömma honom, han finns i mig kvar, jag vill bli fri av honom. När jag ser honom här ute, blir jag alltid så ledsen och tårarna bara rinner. Den saknaden vill inte förvinna, han har sårat mig så djupt inom mig. Han lever som vanligt, tydligen han träffat någon ny, nästa. Det måste vara minst 4 e efter vår sista bråk inom ca tre månader. Ingen klarar av honom, de andra han träffat har alla sett hans andra sidan, men nu han träffar måste vara någon helt korkad som ser inte honom genom. Inte än. Han är bar en spelare, han är narccist och han blir det, han kommer inte förändara. Han har förstörd mitt liv just nu, att jag kan inte träffa någon nu, även jag verkligen önskar att träffa någon nu. Jag försöker att vara stark men det år bara så jobbigt. Om allt skulle vara lättare, om man kan vara fri, men det kommer ta så lång tid för mig att bli helt fri av honom. När han körde förbi idag jag försökte får en ögonkontakt med honom, bara att se honom i ögonen, att han ser mig hur illa han behandlat mig, men han har inga känslorna, han bryr inte om andra. Jag är trött att leva den livet jag befinner mig nu, jag vill vara lycklig bara, kunna känna mig älskad, allt detta som jag har gett honom under de åren vi var så nära för varandra. Att se ljuset i tunnel är inte så lätt för mig.

Jag klarade av gårdagens, men inte utan tårarna. Idag är det nästa jobbiga dagen, att se alla de hjärtan gör mig bara illamående. Imorgon ska fylla J år. Det är mycket som jag ska hinna med att göra. Måste träna först, sen handla en del, sen hem och baka muffins( Jennicas önskan) och sen packa present innan hon ska hem vid kl 16 tiden. Senare ska beställa sushi till henne. Och ¨så kommer torsdag den 16, som är nästa jobbiga dagen. När han ska fylla år, det känns extrajobbigt OM jag ska se honom ute, men kommer undvika helt att vara ute. Vädret är dåligt på morgonen, och kommer inte kunna ta bilen, så måste ta bussen. Fredag ska bli svårt, stressa med J efter skolan, och sen köra henne till bussen. Och då är jag ensam igen, med Chanel. På kvällen ska träna sen ska försöka ta det lugnt. Det är jobbigt vara hemma när J är inte hemma. Ensamhet gör så ont. Idag såg honom,,, han körde bilen vid parkeringen, försökte möta honom men gick inte så bra, var med Chanel. Han gick bara med massor med kassar. Säkert presenter till sin flickvän. På morgonen såg en läggningen , och igen var det äkta kärlek, genom alla hinder som finns just nu. Jag är ju snabb att börja hoppas för mycket, men fick en fin kontakt med honom första gången. Men han håller avstånd från mig just nu.Tiden kommer när det är dags för oss.

Imorgon börjar ny vecka som kommer vara min jobbigaste...imorgon är dagen när det gått tre månader no contact, och det känns redan nu så jobbigt. Tisdag alla hjärtans dag, onsdag Jennicas födelsedag, torsdag fyller han år, fredag ska J till pappa, helgen är jag ledig, söndag är personalmöte och sen middag. Jag har inte sett honom i en vecka, men märker att hans bil är borta och sen alla tankarna bara snurrar runt. Jag får just nu stöd på Fb , det finns många som går genom samma sak, och många säger att det tar tid, kan vara minst ett år när man börjar släppa det hela. Det svåraste med allt är att ingen av mina nära, och vänner förstår mig. Det är bara jag som känner det av , hur jobbig jag har, och det är jag som ska vara överlevare, och vara stark. När man är redan för känslig, är det inte så lätt. Det fanns så mycket kvar vad jag skulle sagt till honom. Vi hade inte riktigt avslut, det var bara en bråk, som satte sina spår. Om han skulle verkligen brytt om mig, om han verkligen älskat mig någon gång under den tiden skulle han visat det , men det gjorde inte han. Och att säga till någon annan att han har ledsen för mig, att han kan inte vara ansvarig för mina känlorna. Känslorna som han skapade hos mig. Jag vet inte hur ska överleva de närmaste dagarna. Hans mamma kommer säkert hit på torsdag, hoppas bara att inte möta dette häxa. Att leva en dag i taget,

Tiden går men tankarna finns kvar. Men kämpar vidare, inte sett honom nu i hel vecka och det känns bra. För att tänker på någon annan nu. Inte heller sett honom för länge. Igår såg honom köra med bilen förbi mig, tror att det var han. Sen gick till min bilen, han parkerade bilen. Och idag körde han när jag var ute med Chanel. Jag såg inte inne ju, men tror att det var han. Jag vill ju se honom igen, att kunna se honom och bara le honom. Att får ögonkontakt kan göra mycket. Det måste finnas nånting med honom nu, att jag tänker på honom så mycket. Jag kollar en medium youtube kanal, och redan två läggningar får jag att jag träffar någon och det är äkta kärlek, men att han är just nu i en annan relation, och han är inte lycklig i det... varför känner så stark för honom. Mest skulle vilja prata med honom här ute och att D ska se oss. Tiden bara visar när våran vägar korsar . Helgen jobbar jag, osäker om jag kan ta bilen. Bilens ac slutade helt funka, igår kunde inte ta bilen, för mycket imma inne, tog bussen. Imorgon är det varm, och hoppas ta bilen, men sen ska lämna på jobbet. På måndag ska ringa till verkstaden, hoppas att det är inte stora fel, och kommer inte kosta för mycket. Allt kostar redan för mycket, maten är höjd rejält, handlade igår för 300kr, men ser inte själv vad jag hade köpt. Det är tuffa tiderna med mig, det är väldigt tufft att klara hela månaden, Alltid måste använda kredit att köpa mat hemma, och betala tillbaka så fort jag kan bara. Nästa onsdag ska J fylla år, har inte kunnat köpa allt som hade tänkt, men ska göra det på onsdag.

Att släppa in nya positiva tankar. Att tänka fortfarande på D, och gå vidare med mitt eget liv. Det funkar inte alls. Jag måste ta nästa steg och kunna börja prata med killarna. Jag tänker ju på honom på denna kille som bor här. Men han har sin flickvän och kan inte hålla på och vänta honom. Om man skulle se honom, träffa honom och skicka ut vissa signaler. CC sade att gå ut i Tinder, och där är jag igen. En dag snart inne. Skriver med två olika killarna nu. Jag ska får se hur länge jag klarar av denna gången. Jag är inte helt fri från D, han finns kvar hos mig, han lämnar kvar de djupaste såren i min själen. Jag vill leva mitt liv, jag vill vara med någon, jag saknar mer närheten nu, jag saknar någon som älskar mig, någon jag kan bli kär i på riktigt. Att vara ensam och hela tiden vara ledsen för honom, som har förstörd min själen, mitt hjärtan är krossat i miljoner bitar. En dag kommer jag bli hel igen, jag bygger en mur runt om mig, att ingen som kan komma nära mig och skada mig. Jag vet inte om jag skulle träffa någon nu, om jag klarar av det. Det har gått i tre månader när jag bröt ihop med honom. Jag kämpar varje dag men det är fortfarande tufft när jag ser honom här ute, när han kör bilen. Är hans bil inte vid parkeringen är han hos någon annan. Hos nästa offer. Han kommer aldrig att träffa någon som kan älska honom, han förstör själv allt. Ingen som klarar av honom. Han är inte frisk. Nu ska ut med Chanel.

Hemma med Chanel. Jennica umgås med sina vänner. Hon skulle åkt till pappa, men sen ville hon umgås med sin bästa vän. Det är en krig med honom, han håller på nu igen hela tiden, och trycker mig ner igen. Tjafsa att jag inte bryr om henne. Och han måste ha koll nu även hon är ute med sin bästis. Han är inte alls normal, ingen frihet för henne. Han är uppfostrad att man ska koll hela tiden för sina barn. Ca ett år kvar och sen klipper jag allt band med honom, inga mer kontakt. Tiden går snabbt. Ibland känns att för snabbt. Jag tror att jag får känslorna för honom, för denna killen, jag vet inte varför. När jag var ute tror att han kom ut och pratade med mobilen, lite osäker men kändes så. Jag vet inte vad händer, hur kan man börja känna något sånt bara när man pratade med honom första gången. Han bor med sin flickvän ihop. Jag får känsla ibland att även han tänker på mig. Jag vet inte. Just nu känner mig vilse. Mina känslorna för D är inte helt borta. Igår såg honom, han gick förbi här, han plockade skräp ute. Varför han gick förbi här igen. Att markera att jag ska se honom, och jag ska inte glömma honom. På morgonen såg hans bil, det var kallt ute och bilarna hade is på rutorna, men inte hans bil,,, han måste varit i väg. Och kommit hem tidigt på morgonen. Säkert varit hos någon ny tjej. Jag jobbar på att komma över honom, det är fortfarande jobbig. När jag träffade den andra killen, kunde jag kunna glömma D en bit, men det känns tufft fortfarande. Han kommer vara oftare ute här när det är vår, och när jag kommer vara ute i skogen. Jag saknar att vara ute i naturen, den känsla finns kvar hela tiden när jag är ute nära hemma. Alla de minnena dyker upp för ofta. Jag börjar försöka parkera bilen vid miljöstationen att undvika hans bil här ute. Jag har kolla hela tiden, att se om han är hemma. Det roliga är att denna killes flickvän bil är bredvid D. Kan det vara verkligen nånting mellan oss redan nu, Det börjar kännas så.

Det känns konstigt med mig, jag känner. Ikväll var ute med Chanel, såg honom ( den norska killen). Han gick och pratade med mobilen, Chanel stannade till och kollade på honom. Han såg säkert oss. Sen gick han till parkeringen, jag kollade lite vilken bil han kör. Jaja hans tjej bil står bredvid D bil...Jag minns att såg honom för några veckor sen redan och vi möttes. Då såg oj vilken fin man. Så körde han i väg, men körde först till husen , och svängde att jag var så nära med Chanel. Sen gick jag lite på vägen och sen kom vi tillbaka. Och han stannade bilen.... hälsade och sade förlåt att han såg inte oss... jag svarade ah ingen fara och sen bara sade " hej ". Hur kan han vara bara så trevlig, det känns nånting med honom. Jag kan inte förklara den känsla, jag börjar gilla honom och ofta när jag är ute med C kollar om han kommer ut med hunden. Men han har sin tjej, men det är konstig att han bor inte hos henne, eller är inte inskriven där. Och han kör hennes bil. Jag ser att bil står ofta vid parkeringen. Jag vill inte ju börja hoppas nånting med honom, men det känns lite att han är intresserad av mig. Jag såg när han pratade med mig, han log och var glad att se mig. Igår såg hans tjej med hunden ute och pratade lite, eller hundarna blev glada att se varandra. Han finns nu hela tiden i mina tankarna, men är rädd att bli kär i honom helt plötsligt. Och det händer nu när jag fortfarande går genom det som jag varit med. Det har gått snart i tre månader, och känner att D mår inte bra, inte sett honom nu snart i en veckan. Hans bil är hela tiden nu vid parkeringen, för några veckor sen såg att bilen var borta flera timmar på eftermiddagen.