18.juli

Tiden bara går. 2 veckor har gått, och ingen som har förändrats.Ingen ingen.
Idag hade M prov , och han klarade det. Jag blev glad, att jag kramade honom.Men det var bara från min sida. Han undviker mig.Jag klarar inte att leva så här. Jag vill ha tillbaka honom, men han gör ingen.
Semester har börjat och nu när J är i Estland kommer jag att ta den steg.Nån måste ta de första steget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0