tiuks

Tiden bara rinner iväg att har inte haft tid att skriva min lilla dagbok. Jag vet inte hur länge jag orkar. Ibland vill bara försvinna. Nu hemma igen kollade hans sida, han hade lagt upp nya bilderna och så kom alla kommentarer. Jag har försökt att inte tänka på honom eller gå in i hans sida men nu allt börjar igen. Jag måste komma över honom men det är så svårt nu igen. Han kommer finnas i mina tankar, han förvinner inte och tänker nu när jag har flyttat dit då kommer jag säkert att se honom. Jag måste gå vidare nu... Om två veckor har vi redan flyttat. Det går sakta men framåt. Just nu ser det ut att det blir en studentlägenhet för oss i början. J ska börja skolan, igår fick jag plats för henne. Det blir en jobbigt period just nu i början, att börja från 0, vi har ingenting att ha hemma, inga möbler ingenting, måste köpa allt själv nu. Jag har börjat att söka nya vänner redan nu, kanske kommer träffa någon redan nu när vi ska åka dit på söndag eller på måndag. Fortfarande kan jag inte fatta att det händer på riktigt. I början var det han , det var någonting med honom, han var något mer för mig. Men sen när han började bli kallare, tänkte jag om det är någon ide , men sen tänkte , nu har jag chans att börja nytt liv och jag chansar nu. Han är borta från mitt liv, jag behöver ingen som han som bara försvinner. Det finns andra där ute som är bättre än han. Det gör ont såklart men tänker mer positivt.