27.februari

Jag skrev klart brevet till socialen, men glömde att posta nu. Idag har jag tagit allt lugnt. Fixat som behövdes- tvättat lite, bakat bullar, skickat några jobbansökan och då började sticka ny par strumpor också. Snart ska börja lagga middagen, hittade en vegoburgare recept och tänkte prova nu. Nästa vecka kommer J att vara hos mig. Jag saknar henne redan men det känns att må bättre att hon inte är här. Jag har ingen aning nu hur kommer det se ut under sommaren. Jag kommer att söka nya jobb, om jag kommer få heltid då kommer vara utan semester, och J kommer vara hela sommaren i fritids. Det blir jobbigt för henne men tänkte nu prata med henne att hon kan börja att komma hem tidigare kanske. Hon är redan 9 år, hon klarar att vara själv nu redan. Jag vet inte vad hennes pappa kommer göra på sommaren. det går inte planera inget med honom just nu. Jag önskar att han är borta, jag klarar själv mitt liv med J. Hon är redan så stor att hon behöver inte vara med oss hela tiden. Men hon är själv blygg och rädd att vara själv. Imorgon ska jobba , fick sms redan imorse vid klockan 9 tiden. Jag jobbar nu alla dagar som jag har kryssat. Det känns helt ok för mig. Om bara kan andas ut lite, vill inte låna mer sms lån, men måste göra det igen. Socialen räknade fel, och vet inte om de kommer betala mer eller inte. Och ingen a- kassa heller. Jag jobbar för mycket att få nån ersättning nu. Fattar inte varför de kan inte betala, jag jobbar inte heltid men har rätt för det. Och sen hoppas nu att imorgon ska gå ut. Jag ville gå ut så gärna, men tyckte inte så mycket om denna ställe. Men kanske denna gången är det roligare där. Ville helst att gå till golden hits, men min väninna vill inte gå dit. Det kostar inträde också där. Men om vi går imorgon då kommer vi gå före kl22, då är det gratis inträde. Jag försöker att komma över honom men just nu är det så svårt. Så jobbigt att inte få träffa honom, att han ville det också och nu han förlorade mig. om gud vill kommer vi träffas...så skrev han med. Men jag förstår honom när han skrev att han kommer inte att klara av att vara utan. vi bor för långt ...det gör så ont i hjärtat. Jag är rädd om jag kommer att träffa någon annan, jag är rädd att bli sårad igen, jag skrev det till honom också, hur jag känner nu. Han vill ju vara vänner, men jag vet inte om jag kan vara bara vänner. jag vet inte, nu vill bara komma över honom, ingen mer kontakt med honom. Om han vill kan skriva mig när han vill, jag saknar honom....gråter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0