tiuks

Det är lördag, hann städa hemma. Nu ska ta J ut, hon kan rida häst idag. Det behövs att hon kan komma ut hemifrån. Jag skulle vilja ta en löprunda men kan inte, kan inte lämna henne ensamma. Hon ä så mammig bara, kan inte vara själv, alltid måste jag vara i närheten. 

Jag bokade biljetterna till Stockholm , samt biljetterna till Malmö. Om en vecka kommer jag träffa honom, det hoppas jag verkligen. Men blir med J. Igår öppnade Tinder i mobilen och nu skriver med en kille från Karlskrona. Han vill träffa mig redan men är osäker om vill själv träffa någon ny. Jag har för starka känslorna just nu med J, jag vet inte vad ska göra. Jag kan inte släppa honom, jag kan inte bara. 

Sitter vid data och bokar biljetterna till Stockholm...väntar när J-s pappa svarar vilken vecka passar bättre. Jag frågade min vän i Stockholm om han planerat någon den helg när tänkte åka först. Han svarade att han är tyvärr uppbokad, och kan inte ses. Blev lite ledsen såklart, jag vet inte vad ska göra. Vi kommer inte bli ihop, men vill träffa honom så mycket. Men stora problem är här nu....jag vet inte vem jag vill mest. Jag skriver på kik med min Malmö vän....han är ju "uppdagen" , han kan inte glömma bort mig och låta bara vara, han vill ses och det vill jag med. Det är med honom något , som jag bara kan inte släppa hos honom. Nu planerade vi att ses, men ...med barnen. Och bestämde att jag åker dit med J, en helg. Vi kommer att ses, men det blir inget mer ju. Han vill , jag vill , vi båda vill. Hela mitt liv känns bara sådär. Jag bara har otur med killarna. Jag vill inte vara ensamma, men det är svårt med allt. Just nu tänker hela tiden på J , som känner snart ett år. Han är fortfarande med sin x/ döttrarnas mamma men han säger att han känner inget med henne, han tänder inte på henne. Jag vet att det kan vara fel, jag vet att jag är bara för " det" men kan inte göra något själv. Jag känner mer och mer nere mig med killarna, att man träffar bara fel killarna hela tiden. Jag varit singel fyra år, och blir hela tiden kär i fel killarna, varför . Varför får jag inte träffa någon normal ....slut att dejta på nätet.... I morse skrev med A, att har haft ont i ryggen. Han sa att det är bra om jag börjar träna magen och ryggen, behöver lite mer musklerna. Han är så snäll att han bryr om mig...och så ledsen att vi kan inte bli ihop...Han sa att han klarar inte relation på distans. Varför träffade jag inte honom tidigare. Det gör så jävla ont när jag läser mina vänners inlägg om deras lycka, jag hatar det på riktigt.

Jag kom hem igår och känner mig fortfarande trött och seg, ont i kroppen, ont i ryggen. Måste sova ut mig ordentligt. Imorgon har praktik o Jennica ska till fritids. Det var en skön träningsresa, träffa nya vänner, träna mycket och vara bara själv. Men saknade min Jennica så mycket. Jag träffade honom innan jag åkte till Portugal. Vi hade en trevlig kväll, halva natten. Vi var hos honom och hade bastu. Nästa dag frågade honom om han vill träffa mig mer. Han svarade inte direkt, bara tackade en trevlig kväll, skrev att jag är söt och skrev att han tror inte att han kan ha en relation på distans, att han vill hitta en partner som han kan träffa varje dag. Men kul vill han ha och han vill ha kvar kontakt med mig. Jag vet inte mer vad ska göra. Hela mitt liv har gått bara neråt just nu. Måste göra något. Jag förstår inte varför träffade inte jag honom innan jag flyttade. Jag minns när han körde mig tillbaka till hotell,när han kysste mig och kramades länge, jag ville inte släppa honom. Vi har skrivit lite med varandra. Han ville se bilderna från Portugal och skickade honom. Jag vill lära känna honom men jag kan inte det nu när han har sagt att han kan inte ha på distans någon förhållande. Jag mår så dåligt att det går alltid så. Och när jag var i Portugal då skrev J ( malmö killen) att han vill ses snarast. Idag skrev med honom och berättade att kanske kommer jag åka till Malmö redan under höstlov. Det är med honom något, och när jag pratar med honom om alla andra som träffar och det blir inget med de, då börjar känna mer och mer att det är något med honom. Han erkänner själv att han tänker på mig, och vill träffa mig. Vad är det med mig, nu när jag träffade honom och han är "uppdagen" för mig och alla andra som träffar det går åt skogen. Jag bara förstår inte , varför är det så. Ska jag fortsätta med honom, att bara får honom bara för "det" och leva ett liv. Min största önskan är att få träffa någon att bli kär i. Jag har saknaden så stor efter att kunna få känna någon bredvid mig. Jag måste gå vidare...men hur...

Det är lördag och sitter bakom data på hotell. Snart ska mot Arlanda. Igår kom till Stockholm, kom hem vid klockan två tiden. Vi träffades, han kom plocka upp mig på hotell och sen hämtade tillbaka. Vi var på bastu, det var så skönt att vara där, med honom. Såklart det skulle hänt, det var tills jag sa, att vi går över gränsen, han förstod mig. Jag bara kände att det blev lite för mycket, jag ville men skulle behövt lite mer tid att lära känna honom. Han sa att det var kanske lite för stressigt. Han lämnade tillbaka mig, kom ut i bilen , vi kramades, han ge puss, sen ville inte släppa honom, sen kysste själv honom igen, han sa bara " vi hörs". Jag kunde inte sova, bara tänkte om det allt. I morse skrev honom att och frågade att han ska vara ärlig med mig, att svara om han vill ses igen. Men han har inte svarat...jag vet att han jobbar idag. Jag vet inte, jag vill ju lära känna honom mer, men efter igår han kanske inte vill. Om han bara kan svara. Jag måste bara hålla borta att skriva honom, mitt fel att skriver till killar utan att de svarar. Idag skulle gått hem och hämtat mitt eu kort hemifrån, men skulle blivit stressigt att träffa en tjejkompis. Jag skulle höra av mig, vilken tid kan jag ses, och nu är hon inte läst mitt meddelande. Tror inte att hon kan ses nu, klockan är mycket. Snart kommer jag åka, vet inte hur kommer det bli, känns så konstigt. Vet inte vilka är de andra, om kommer dela med någon hotellrum. Jag är säker att kommer dela rummet. Det blir ju lättare om kan få kontakt med någon. Jag vill helst inte vara ensamma. Dessutom känner jag att börjar bli förkyld. Han svarade, han tycker att jag är söt. Han skrev även att han sannolik kan inte ha en förhållande på distans, men han kan ha kontakt med mig om jag vill. Jag svarade, som det är. Att varför träffade inte jag honom tidigare, att jag vill lära känna honom bättre, och att jag förstår att han kan inte ha någon distans förhållande. Så är livet, han svarade i alla fall. Det känns just nu lite tungt, han läste säkert mitt meddelande nu. Han skriver inte mer tillbaka, vad ska han svara. Måste bara bita ihop nu, att det blev så. Vi kan ju ses igen, och se, men han sagt att sannolik kan inte ha distans, att han vill hitta partner som han kan träffa varje dag. Och nu kommer inte jag träffa min tjejkompis, hon sover hemma. Om en timme börjar åka mot Arlanda.

Det kom igen så plötsligt, bråk med J. Sa till henne att gå till sitt rum att mamma ska packa och gå härifrån. Jag orkar inte mer ....jag klarar inte mer det har gått för långt...,Jag vet inte mer vart ska ta vägen. Nu måste jag hitta ett jobb snabbt men innan måste kunna flytta härifrån. Jag har anmält några lägenheter redan men har inte fått svar. Det går värre i värre och jag är rädd att det händer snart något. 

Igen börjar jag må dåligt, vet inte den känsla kommer igen, vill gråta men måste hålla mig. Förklarade till J att jag kan inte köpa allt vad hon vill. Idag började hon prata att hon vill börja att rida häst. Jag berättade direkt att jag har inte råd för det. I skolan vi läser om det, barnfattigdom och relationer osv. Det är för mycket för att känner själv att jag ä fattig... 

Idag var hemma från skolan och hann ingenting att göra. Jag kommer inte igång med den uppgift.Och sen kom J hem och sen jag bara exploderade på henne på riktigt att jag skrämde henne helt bort. Jag orkar inte mer...jag vet inte   mer vart ska jag ta vägen, hur kommer  jag ut från denna svarta hål nu vart har jag hamnat. Jag ä så rädd just nu, rädd att göra illa mig själv...