tiuks

Idag var vi i badhuset och träffade några vänner där, J var såklart glad att hon var inte ensamma. Jag kände mig också lite bättre efteråt, bara glömma bort skola. Skönt att basta och njuta lugnet. Skrev till J att saknar att prata med honom, men han svarade att han kan inte prata nu. Jag börjar mer o mer tänka på honom nu allvar. Det ä något med honom att kan inte släppa honom. Saknar att vara med honom, att få hålla honom, det gör ont. Kanske börjar jag prata med honom o planera någon dag att ses. Jag orkar inte att vänta mer bara. 

Imorse började med tvättstuga, sen städade hemma o efteråt var på stan och handlade lite grejerna hem. 

Torsdag, solen och jag är glad. Första hemtentamen fick godkänd, jag var så himla rädd för det.  Men nu kan andas ut lite. Seminarium gick också ganska bra. Jag börjar komma igång med plugg men det ä mycket kvar. 

Det är onsdag och klockan är bara tre mitt på dagen. Jag kom hem för en timme sen. På väg hem tänkte jag att jag ska fixa nu skolarbete för imorgon, men nej. Jag var ju för"trött". Det funkar inte på mig. Det är bara så jobbigt att inte kunna prioritera sakerna. Nu tänkte hämta J kl 4 tiden, men när vaknade då tänkte. Nej, först skolarbete och sen hämtar henne. Det är bäst. Igår skrev jag själv till den nya killen. Det känns bra att komma igång med honom lite. Han känner samma som jag, att skita allt detta dejtande och leva sitt liv. Jag har inte så stort intresse för honom, och försöker ta avstånd nu. För att han började skicka meddelande och de smilyes med pussar...jag tolkar att han vill ju visa att han vill ge någon tecken, samt skrev honom kram. Jag vet inte hur kan gå vidare med honom. Kanske är det bättre att lämna alla andra och vara bara med J i kontakt. Det känns bara fel att hålla för många bollar i luften. Nu skolarbete. punkt.slut.

Det är tisdag och jag är ledig idag. Men skriver min hemtenta, som går sakta. Jag kommer inte kunna skriva klart nu tills hämtar J. Det är jobbigt och vet själv att skriver inte alls så bra men jag försöker det iallafall. I morse skrev med min vän J. Han är min enda killvän just nu, som hjälper mig att ganska mycket. Det känns så lätt att kunna skriva med honom om allt, särskild om killar. Han saknar mig lika mycket som jag honom. Dessutom han vill komma och besöka mig igen. Vi är bara kk... ingen mer, men det är bättre än ingen. Jag bryr inte om det att jag har blivit med honom så nu. Det finns ingen annan just nu i mitt liv, det finns ingen som kan komma och göra mer illa för mig. Men är rädd att de känslorna som har med honom växer för mycket. Jag har känslorna med honom, och han vet det. Men vi pratar inte om de. Vi kommer inte att ha någon mer än kk just nu. Det vet inte vad händer i framtiden. Kanske vi kommer bygga detta vidare, kanske kommer han börja få känslorna med mig. Allt kan hända, det vet ingen av oss. Jag förstår att jag är "den andra" för honom, men det är han själv som vill ha mig också , inte bara jag. Det är jobbigt att vara den andra, men han är någon som jag vill att jag har.

Jag kom direkt hem, hämtade inte J direkt. Hon kan stanna i fritids lite till. Jag ska inte hämta henne innan kl 16, punkt och slut. Det är bättre att hon är där. I morse skrev till en sista killen nu. Jag sa att vi kan hålla kontakt, men inte här. Känns att han kanske är värd att träffa. Han ä lite äldre än jag, såg helt ok ut.Tänkte inte skriva honom, kanske bättre att han visar sitt intresse själv. Det är alltid jag som börjar ju. Men tänker ju så mycket nu på J. Jag vill ju honom. När var på väg till skolan då skrev även honom. Och skrev honom att jag är glad att jag har honom. Det känns...faktiskt att han är något för mig, men vi kan inte bli ihop. Det går inte, men han vill ses igen, och hoppas att vi kan ses igen. I skolan känns lite bättre nu.Det var nästan alla som hade svårt med uppgiften, det var inte bara jag. Och klarade även workshop fint. Imorgon är det inge skola och måste skriva skolarbete klart, jag började och det var inte helt fel hur jag började.

Nu fick jag prata med min Malmö killen. Det är bara han som förstår mig hur jag känner. Han tyckte att måste släppa alla de killar och bara leva utan de. Han förstår hur jag lider om jag blir besviken hela tiden. Dessutom började vi prata igen att ses och om det går nu då kommer han hit till mig. Jag ä iallafall glad att jag har honom, att få prata med honom om allt. Vi kommer inte bli ihop men vi har varandra och han betyder för mig ganska mycket just nu. Klockan är åtta på kvällen och nu har J somnat och jag kan börja min skolarbete. Fixade kaffe och redan började med en text. Det är så mycket att göra nu. Jag är osäker om hinner med allt idag. Skickade sms även till A, han svarade att han är med sina barn leklandet och han tränat lite den vecka. Jag vill visa honom mitt intresse, att jag är intresserad av honom. Jag är helt säkert att han har redan förstått det. Det finns ju liten hopp med honom men inte just nu. Imorse var jag så slut att skrev även i FB gruppen, och fick svar , en svarade att jag ska inte släppa denna kille ( malmö), och en svar att det var en annan tjej och hon gjorde samma sak som jag gör nu, och hon hittade sin kärlek snart. Jag skrev att stänger min dörr och öppnar inte mer så lätt den. Just nu mår jag så himla dåligt med alla de killarna. Dessutom var jag säker att J kommer inte svara mig eller kommer hata mig, jag raderade bort även honom i min kik messanger, och sen svarade han. Det är bara han som förstår mig just nu. Ingen annan. Alla andra är inget för mig. Nu måste läsa mina långa och svåra texter. Det går inte alls med skola..jag orkar inte ..jag förstår inget just nu.. Och samtidigt skriver med en kille, och nu när frågade honom om hur länge de har varit ihop då svarar han inte, skrev också honom att öppnade mina privata bilderna honom, han var i min sida, men han svarade inget och såklart skrev igen honom, att det var inte meningen att hoppa på honom om han inte vill svara. Det känns lite att han är lite försiktig med allt, han skrev att han varit nu singel ca två månader. Och det tycker jag är lite för tidigt att börja något seriöst. Jag kan inte göra inget jag är redan intresserad av honom, och skrev honom också om det nu.

Jag är ensamma hemma och mår så j ...dåligt. Igår sent på kvällen svarade han, en annan kille från Kalmar som skulle träffats redan länge sen. Vi bara skrev om nästan allt, han ville också ses och träffa mig. Han vill inte någon förhållande just nu, det förstod jag direkt. Och idag vi träffades, men bara en timme. Det hände så klart mycket, och när kom hem, duschade mig rent och var så ledsen på allt vad vi gjorde. I bilen han sa att han vill ses igen, men kände själv att han menar inte allvar. Nu skrev honom att jag tror tyvärr att jag kan inte träffa dig mer, att jag kan inte dela dig med någon annan,men han läste det och svarade inget tillbaka. Han skrev tidigare att han flyttade till Öland, hans tjej som han har barn med bor där...de måste bo tillsammans. Och sen såg bilbarnstol i bilen. Det var tecken som visade ju att han är inte ledig. Skit att jag var så dum i huvudet igen, att bara kunde inte låta bli. Jag vill gråta nu, jag är ingenting , jag är inget att ha, ingen som ser mig. Jag vill ge upp allt just nu. Nu måste läsa mina texter, vet inte hur kommer klara att skriva klart arbete tills måndag. Blir helt galen snart. Klockan är tio på kvällen, jag höll ihop när J-s pappa hade åkt. Jag bara var på toa och började gråta, tills J kom och blev orolig. Efteråt fixade lite hennes rum, att alla hennes grejerna var på plats. Skrev lite med en kille som skulle också träffats idag,och jag skrämde ut honom tills skrev att det är bättre att han glömmer bort mig. Samt raderade P-s ( kille som träffade idag) nr också i mobilen. Han svarade inget mer tillbaka, och tolkar bara det att han bara ville ha en gång och det räckte för honom. Men mår så dåligt just nu, att jag är bara så hopplöst. Allt snurrar i huvudet. Jag har ju J, jag har ingen annan mer att leva. Jag måste leva för henne bara. Men vill ju träffa någon , jag vill inte mer att vara ensamma. Jag vill bli kär i någon, hitta någon annan meningen med liv. Jag känner ibland att jag är inte värd att leva. Idag började jag igen med HP, igen är jag där. Såg `honom ` igen och han kollade min profil först och skrev honom- vågar du inte än skriva ´hej´`, hoppas allt är bra. Han läste men skrev inget tillbaka. Nu började skriva med en annan ny kille härifrån, men tror inte att kommer träffa honom heller. Jag skrev först och han började också fråga lite om mig. Jag ska försöka gå och sova nu lite men vet redan nu att kommer inte sova så lätt. Igen kommer det bli en sömnlös natten. ...

Idag har det gått bara upp och ner, jag känner mig så hopplöst. Jag känner att jag är ingenting. Jag måste ta allvarligt nu, jag kan inte backa, jag har inget att göra. Dessutom vet inte om kommer träffa denna kille, jag vill ju men det kommer bli bara sex mellan oss, inget mer. Jag måste få känslorna, annars kan inte jag ha sex. Jag vill träffa någon, jag vill bli kär i , jag vill inte vara mer ensamma. Jag saknar någon, jag orkar inte vara ensamma mer. Jag har J, men är rädd att kommer inte klara att ta hand om henne. Jag kom hit för honom, nu känns allt fel. Jag vet inte hur länge jag orkar. Det är så mycket i skolan, och har inte tid och ork, och jag sover inget på nätterna.

Jag är hemma och måste börja nu plugga lite innan hämtar J. Det var hennes pappa som ringde och han ska komma hit nu på lördag. Det betyder att jag kan kanske träffa honom men jag vet inte om jag gör rätt ju. Igår skrev till Alex, och han skrev att han varit uppdagen, sen skrev också att han har inte tid att bygga någon relation, han skrev även att -vi håller tummarna för det att vi kan ses nästa månad. Han skrev ju nu att han inte har tid för någon relation, då kan inte jag vänta honom evighet. Jag kan ha kontakt med honom, vi kan träffas då och då. Det kommer inte bli något mellan oss just nu. Jag vill ju lära känna honom mer och träffa honom mer. Men just nu är det allt hopplös med honom. Jag kan gå vidare, kan träffa andra. Men måste hålla avstånd att det blir inte så seriöst.

Idag träffade en kille från HP. Han vill att jag ska komma till honom på lördag, att bara mysa och vara. Han vill ha sex. Jag tyckte det var bättre att ses först och sen få man se, om det finns någon klick att ha sex. Nu har jag börjat bli trött för killarna, alla vill ha bara en sak. Det är omöjligt att träffa någon som vill ha seriöst förhållande. Det finns inte. Jag är trött för det. Ok, nu idag vi träffades, det fanns ju en liten klick ju, kände jag det. Nu efter lilla dejten, han skrev själv först till mig. Han skrev att det var trevligt att ses, och sen skrev att han fick annan reaktion också. Han blev ju kåt... fattar inte att killar blir så lätt kåta. Jag vet inte om jag kan träffa honom igen, att få bara sex. Det känns fel, men samtidigt det kan börja växa något annat. Jag vet inte. Just nu vi skriver inte med varandra. Han jobbar säkert, och har inte tid. Han såg ut helt ok, och var trevlig. Jag vill ju träffa någon annan mer, men han visar ingen stort intresse just nu, så är osäker om han vill träffa mig eller inte. Allt känns just nu upp och ner med allt. Jag är rädd att blir kär , jag har det så svårt att blir kär så snabbt. Snart måste börja med tvättstuga, har ingen aning hur öppnar dörren dit. Och sen måste hämta J, hon är så himla jobbigt just nu. Vi bara bråkar med varandra, jag vill inte hämta henne än.

Nu har vi bott här ca en månad. Det har gått upp och ner. Just nu känner mig ganska nere, jag känner mig hopplöst just nu. Jag är rädd att ge upp allt och bara försvinna, men måste vara starkt nu. Jennicas skola går helt ok men hon känner inte så trygg när jag lämnar henne dit. Hon vill att jag kontaktar hennes kompisar, hon är så mammig. Det känns att det är bara hon allt handlar om. Dessutom är det än inte hem, jag känner inte att här är hem. Det saknas många sakerna här hemma, vill att det allt ska vara lättare. Men har inte möjlighet med allt här hemma. När jag vill handla något hem, har ingen bil. Det är det värsta just nu. Min skola, det är samma sak, jag känner mig utanför, jag är som ingenting, jag har nästan inga att vara med. Vi har delat i gruppen, men känner jag är inte välkommen dit och är alltid ensamma. Särskild när det är föreläsning, sitter ensamma. Det måste bli bättre annars klarar inte jag mer med allt. Det är så jobbigt med allt i skolan, när jag har J hela tiden. Jag hämtar henne så tidigt varje dag, för att hon trivs inte i fritids, inte alls. Och jag har träffat någon. Det började på HP, vi började skriva. När jag var i Stockholm vi träffades. Vi träffades bara en timme, drack lite och prata , inget mer. Han vill ju träffa mig igen, för att det vill jag med och nu planerar att ses när ska åka dit. Jag är rädd att träffa honom, det första gången det hände ju ingenting , men vi båda fick någon bild av varandra. Om det kommer bli något mellan oss, hur kommer det funka. Vi bor för långt ifrån varandra. Kommer vi klara allt detta. Jag vill börja nytt liv, och jag vill inte flytta tillbaka, jag vill inte bara. Jag vill hitta någon, jag vill inte vara ensamma mer, jag hittade någon här , jag gjorde allt för honom, att komma närmare och det slutade att han bara försvann. Man kan inte mer att lita på någon, jag känner att det inte finns någon för mig. Jag ser här snygga killar ibland, men det går inte få kontakt med de. Jag kollar redan på affärer, ute på gatorna. Det är omöjligt att hitta någon när har J hela tiden. Jag trodde inte att det blir så jobbigt med henne, jag tänkte det blir bättre med tiden, men hon börjar bli själv så jobbig. Vi skriker på varandra osv. Jag måste vara starkare , men det är allt så jobbigt. Jag har inga nära vänner här, att kan prata om allt. Jag saknar närheten, jag saknar att krama någon. Nu kom en till kille , som vill bara mysa. Han bor också här i Kalmar. Jag vet inte, men känner att kommer träffa honom då. När jag flyttade hit skulle ändra mitt liv inom fyra månader, det läste jag min horoskop.... Nu har jag J bredvid här, hon hade berättat med pappa, att hon har inget att göra. Nu skriver hon sina fina bokstäverna.