tiuks

Nu har vi bott här ca en månad. Det har gått upp och ner. Just nu känner mig ganska nere, jag känner mig hopplöst just nu. Jag är rädd att ge upp allt och bara försvinna, men måste vara starkt nu. Jennicas skola går helt ok men hon känner inte så trygg när jag lämnar henne dit. Hon vill att jag kontaktar hennes kompisar, hon är så mammig. Det känns att det är bara hon allt handlar om. Dessutom är det än inte hem, jag känner inte att här är hem. Det saknas många sakerna här hemma, vill att det allt ska vara lättare. Men har inte möjlighet med allt här hemma. När jag vill handla något hem, har ingen bil. Det är det värsta just nu. Min skola, det är samma sak, jag känner mig utanför, jag är som ingenting, jag har nästan inga att vara med. Vi har delat i gruppen, men känner jag är inte välkommen dit och är alltid ensamma. Särskild när det är föreläsning, sitter ensamma. Det måste bli bättre annars klarar inte jag mer med allt. Det är så jobbigt med allt i skolan, när jag har J hela tiden. Jag hämtar henne så tidigt varje dag, för att hon trivs inte i fritids, inte alls. Och jag har träffat någon. Det började på HP, vi började skriva. När jag var i Stockholm vi träffades. Vi träffades bara en timme, drack lite och prata , inget mer. Han vill ju träffa mig igen, för att det vill jag med och nu planerar att ses när ska åka dit. Jag är rädd att träffa honom, det första gången det hände ju ingenting , men vi båda fick någon bild av varandra. Om det kommer bli något mellan oss, hur kommer det funka. Vi bor för långt ifrån varandra. Kommer vi klara allt detta. Jag vill börja nytt liv, och jag vill inte flytta tillbaka, jag vill inte bara. Jag vill hitta någon, jag vill inte vara ensamma mer, jag hittade någon här , jag gjorde allt för honom, att komma närmare och det slutade att han bara försvann. Man kan inte mer att lita på någon, jag känner att det inte finns någon för mig. Jag ser här snygga killar ibland, men det går inte få kontakt med de. Jag kollar redan på affärer, ute på gatorna. Det är omöjligt att hitta någon när har J hela tiden. Jag trodde inte att det blir så jobbigt med henne, jag tänkte det blir bättre med tiden, men hon börjar bli själv så jobbig. Vi skriker på varandra osv. Jag måste vara starkare , men det är allt så jobbigt. Jag har inga nära vänner här, att kan prata om allt. Jag saknar närheten, jag saknar att krama någon. Nu kom en till kille , som vill bara mysa. Han bor också här i Kalmar. Jag vet inte, men känner att kommer träffa honom då. När jag flyttade hit skulle ändra mitt liv inom fyra månader, det läste jag min horoskop.... Nu har jag J bredvid här, hon hade berättat med pappa, att hon har inget att göra. Nu skriver hon sina fina bokstäverna.