tiuks

Idag är det en solig dag. Hemma som vanligt, började tvätta håret. Med ägg. Och sen skölja med vitvinsvinäger. Naturligt än med shampoo. Igår skrev med Daily på kvällen,och bara loggade in på FB. Jag tänkte ok, bara en sista titt och....han hade addat mig som vän. Den kille som bor i Örebro. Han hittade mig. Jag hade tappat allt tro att han kommer vilja ha kontakt med mig. Nu är han min vän. Nu skrev honom att han hittade mig. Men tror inte att han kommer svara något. Vet inte. Men såg att han hade inte många vänner där. Sen såg att han har inga bilder heller, men sen läste en kommentar och förstod att han inte varit där för lång tid. Det känns ok att han hittade mig, men kan inte börja hoppas för mycket nu. Bara ta det lugnt. Klockan är 10 och igen sitter bakom data. Jag lade upp annonsen nu, säljer Jennicas inlines, men skrev 500kr. Vi ska få se om kan sälja med det pris. Jag måste sälja sakerna nu att få pengar in. Det är bara lånade pengar som kommer rädda mig men vill inte använda de pengar, för att ville betala tillbaka lån för de. Nu börja baka kanelbullarna, hade kvar jäst och tänkte använda det innan det är försent. Och väntar igen den meddelande, den samtal, ett brev från skolan. Jag vill skicka in nu de papper att få a- kassa. Och vill börja jobba nu. Jag orkar inte vara hemma och inte göra ingenting nu. Det är så jobbigt bara. Jennica är glad när jag är hemma såklart. Men hoppas snart kan börja jobba på riktigt. Imorgon ska till läkare och måste väldigt stressad att få utskriven sömntabletterna. Det är så jobbigt i hjärna att allt snurrar i huvudet. Hur kommer vara livet nu efter det allt som jag går genom. När blir livet nu lugnare, när kan jag börja leva mitt liv nu utan att tänka så mycket på nästa dag. Det känns just nu det jobbigaste period, att inte ha någon bredvid. Jag vet inte hur ska det vara om en månad, om ett år. Jag har sökt jag har letat efter honom med stora hjärta men har inte än hittat eller har jag släppt honom i väg. Det vet inte vi. Det finns någon just i mitt hjärta men jag tror inte att vi kan bli ihop. Vi är bara vänner....om han bara kan se mig, men han ser inte mig. Jag har börjat få igen de känslorna. Jag minns den första gången när vi träffades, den första blicken och den första kyssen...jag kan inte glömma de stunder när vi var så nära till varandra. Det är så jobbigt.... Det går inte vidare, jag börjar bli helt galen snart här hemma, jag klarar inte mer att vara här snart. Det är för mycket. Om tiden kan gå lite snabbare, om jag får veta säkert att får lägenheten, då kan jag andas ut lite lugnare. Jag känner mig inte alls trygg. Allt känns just nu så hopplös att vet inte vad ska göra snart. Imorgon ska till läkare, hoppas att får lite hjälp, hoppas att får mina tabletterna att börja sova bättre. Jag kan inte sova lugnt tills jag har fått det lugnt i livet. Det tar tid att må helt bra igen. Ingen samtal eller mejl heller idag. Jag ä besviken lite, jag hoppades att kunde jobba redan den vecka. Snart är det maj, då hoppas att få börja jobba på riktigt då. Jag måste börja jobba nu att kunna klara mig. Idag var på balkong och solade lite, det var så varmt, smörjade mig in så klart med solkräm, kollade om jag har, det finns lite kvar. Jag måste köpa snart ny flaska, och det högsta såklart. Som vanligt. Eller bara undvika solen, köpte också dove lotion som ger lite solbränna. Jag tänkte prova bus men vågar inte prova. Det skulle passa för mig.