En lång dag i Karlskrona
Idag jobbade jag. Det gick bra. Efter jobbet gick och kollade lägenheten nr 1. Det var helt ok, tyckte jag. Det kändes ganska stort. Det var två stora rum. Jag mejlade till hyresvärden direkt. Nu måste jag bara vänta. I morse läste via FB en annan som flyttar. Den ligger utanför Karlskrona. Den var också ok, men sen den som flytta sa ungefär ah jag vet inte om det är ok, att jag söker någon att kanske har de redan någon annan att hon ska ringa. Jag sa ok, och sen skickade hon meddelande. Sorry att hyresvärd har någon annan. Jag blev så besviken. Jag förstår inte det , att inte kolla först med hyresvärd om man kan hitta någon annan. Men vet att jag ska får den första lägenheten, jag är först som är intresserad av det. Jag har inga betalningsanmärkningar heller.
Idag på jobbet då tänkte att jag kommer ha ca tre timmar mellan de visningar att måste gå och äta ute. Ah skrev till Daniel om han kan rekommendera något ställe. Men han läste inte den. Han var inte allas online så länge. Sen var på ica och köpte lite sallad. Sen kom till vattnet och åt där, och kollade om han kommer med sin bil hem. Jag såg inte honom. Sen tänkte ok, jag ska åka före klockan 6. Gick till bilen och stannade liten stund där, och sen tänkte börja åka, och sen....kommer han. Han kände inte igen mig, sa han. Men kom till mig och vi prata lite. Han frågade om lägenheten osv, jag berättade att var i en visningen och ska åka igen. Jag satte i bilen, han tog min hand...som istället att krama. Det känns så konstigt, jag vet inte när han tog min hand. Han sa att han hoppas verkligen att jag ska får lägenheten att han håller tummarna. Han såg så fin ut, men lite längre skägg. Sen åkte jag, han gick träna, som jag förstod. Nu skrev honom, ungefär att det var trevligt att ses igen helt plötsligt, och han är jättefin med skägg, att han ska ha kvar den nu. Men han inte läst mitt meddelande, och vet inte om han läser. Han läste inte heller den första vad jag skickade. Nu började tänka, att vilken sammanträffande det var igen, att den tid vi träffades. Ah hur jag önskar mig att får träffa honom igen och längre. Inte att ha bråttom.
Nu är klockan över 21 och Jennica har somnat nu och jag ska också gå lägga mig, på soffan.
Kommentarer
Trackback