tiuks

Jag började städa hemma, inte städat allt, känner bara mig så trött men måste städa. Nu väntar ett samtal. Det är någon som kommer köpa sängen idag, jag packade ihop allt och hoppas att de kommer snart. De sa att förmiddagen ringer de innan de ska åka.  Nu ringde de och är på väg. Jag har kvar att städa köket och sen även Jennicas rum. Jag hatar hennes rum. Det ser ut kaos. Nu är hon där inne och städar, men hon är bara så arg. Det känns nu att det blir svårare och svårare med henne. Att jag är ensamma med henne, det är det värsta just nu. Hon är så jobbig, hon tänker bara att jag måste städa efter henne. Hon är så elak och så lätt arg. Det känns fortfarande ensamt , vill inte vara det , vill träffa någon, vill bli kär i någon. Det finns snygga killar i Karlskrona men hur ska jag får kontakt med de. Men hoppas nu att får lägenheten som jag har önskat mig och kan börja ett nytt och bättre liv. Det måste bli bättre nu med tiden. Jag vill inte mer vara ledsen och vara orolig för framtiden. Att vara ensamma med henne är det jobbigaste just nu. Jag känner att behöver tid att vara själv, måste vara utan henne. Om en månad kommer hon vara 4 dagar med sin pappa, då kan jag vara lite själv. Men kommer inte att träffa någon kille då, jag tror inte. Jag vet inte om lägenheten just nu och kan inte planera ingenting. Om jag får den lilla lägenheten måste betala direkt två gånger hyra och vet inte hur betalar jag alla andra räkningar då. Men just nu hoppas jag på den andra lägenheten, En liten stund för mig själv, Jennica var ute precis och cyklade. Just nu känner största saknaden efter någon. Jag tänker ofta för mina vänner som har någon. Jag är trött att höra andra att säga- Du kommer hitta någon säkert snart. Men vet inte om jag är redo att släppa någon inne mer så lätt. Små tårarna bara kommer. Jag vill inte vara ensamma, vill ha någon nära mig, någon att krama någon att kyssas. Det finns någon till alla. Jag har sett killarna att se efter mig ibland. Det vet man inte om någon vill ha mig. Men det finns någon säkert här ute, jag har börjat själv att kolla runt mer. Jag ser/kollar killar. Men vet inte hur man hittar någon när man inte har det tid. När man har alltid bråttom att komma hem till sitt barn. Ibland önskar jag mer att få eget tid. Ibland känns det för mycket när jag tänker på Jennica. Det här livet hade jag inte önskat mig, att vara helt ensamma med henne. Att hon blev ensamma barn, jag tänker ofta för hennes syskon som hans pappa ville inte ha. Det skulle varit lättare för henne om hon skulle haft syskon. Jag kommer aldrig över det, jag kommer aldrig att förlåta honom det vad han gjorde till mig, aldrig i livet. Det är så svårt att vara själv med henne. Jag känner att jag inte har hittat mitt hem. Jag trivs inte alls här. Idag sålde jag min säng. Hur kommer det vara om en månad, det vet inte jag. Jag hoppas nu att det kommer vända för mig att nu kommer jag får lägenheten. Jag hoppas att får den lägenheten som är närmare till stan. Imorgon ringer jag och frågar direkt efter och säger direkt att jag är intresserad av den. Men kanske kommer de säga att det är inte så lätt. Att det finns andra som är före mig, ....jag vet inte hur det är. Jag ringde till annan privat och sen var det ingen problem att kunna får lägenheten. Men de var någon annan före mig. Nästa vecka kommer jobba kanske bara en dag. På fredag, kanske kommer jobba mer, vet inte. Jag vill själv jobba nu mycket att får in pengar bara. Att betala mina räkningar.