tiuks

Just nu försöker jag vara stark. Det måste jag vara. Hela helgen har jag varit så nere och gråtit massvis. I fredags upptäckte jag att det har kommit nya stövlarna som är inte mina. Jag frågade Jennica först, hon svarade att hon hittade de under en bil och tog hem. Efter det började tänka, nej det kan inte vara sant. Sen frågade henne igen och hon berättade allt... Hon hade tagit de från skolan. Hon hade stulit de...jag började gråta och Jennica med. Hon sa att hon vet inte varför hon tog de, hon tänkte inte....men sen förstod jag själv att hon visste att jag kommer inte köpa själv såna fina stövlarna, jag har inte råd för de. Det var därför hon tog de. Jag skickade mejl till hennes lärare att vill komma till skolan och prata om det. Hon har inte svarat, det är helg. Imorgon ska vi gå tidigt till skolan och lämnar de tillbaka. Och måste prata med någon fritidspersonal istället. Jag har mått så dåligt för det allt. Det är mardröm för mig, att eget barn har stulit något. Nu har jag pratat med henne öppet och vill inte mer se något som är inte hennes, hon kommer och säger om hon vill ha något. Hon måste sluta med detta på en gång. Nästa vecka skulle vara ledig hela veckan men idag kollade jag och har nu fyra dagar på jobbet. Det känns lite bättre att se mer dagar på jobbet. Under nästa vecka måste även x svara om de dagarna passar för honom att komma till Stockholm. Jag måste boka biljetterna nu, de var billigare nu ca 400kr, men vet inte hur länge. Jag vill inte träffa honom , vill inte åka dit alls. Men har ingen val. I fredags hittade denna kille mig på FB och skriver nu där istället. Det finns liten hopp att ses, men den är liten.