tiuks

...men nu känner jag bara att det blir inte som hade tänkt mig. Vi var helgen i Stockholm och Jennica träffade sin pappa. Jag hämtade henne igår att åka hem. På vägen hon berättade att pappa och Bella( hans blivande fru) ska gifta sig i Pakistan och hon ska sjunga i deras bröllop....jag skulle kört av vägen när hörde det. Sen frågade jag när och fick svaret att i januari. Efteråt sa att det är inte säker att du får ledigt från skolan...och det var allt. Nu har jag tänkt så mycket på det. Just det att höra det allt av eget barn, att han kan inte berätta det själv och det var inte första gången. Jag vet inte om jag överdriver eller inte, men känner mer och mer nere just nu att är rädd att förlora henne. Är jag bara svartsjuk? Det är jag kanske. Jag känner att jag börjar själv att må dåligt av detta. Varför gifta i Pakistan? Det förstår inte jag heller. När vi gifte oss, varför gjorde inte vi det? Det känns mer och mer nu att han bara utnyttjade mig, nu är det hundra procent säker. Och nu kommer jag kriga med honom. Med allt detta måste jag själv att vara starkt, att inte ge upp. Det känns mer och mer att jag kommer hata honom mer och mer. Bar bita ihop och gå vidare. Att han gör såhär mot mig. Nu måste jag göra bara att inte själv ifrågasätta honom. Det är han som måste berätta om sina planer. Jag låter inte henne åka igen dit nu om han planerar åka igen under jul och tänker inte heller betala hennes resa. Det kan han bara glömma bort. Idag är jag ledig och kan vara själv men inte hela dagen.