tiuks

J- s kalas överlevde jag. Nu är det över men nu tar det över mig denna saknandet efter hennes syskon...det gör igen så ont i mitt hjärtat...

Jag kunde inte bli, skrev till D. Ibörjan frågade bara om han haft en trevlig helg, svarade att han hade det trevlig fest igår. Nu gick lite över gränsen och undrade bara om vi kan ses nästa vecka innan jag ska i väg. Men inte fått något svar. Jag kunde inte låta bli honom, jag kan inte. Vill träffa honom snarast. Nu ser och förstår han säkert att kanske har jag för bråttom att ses och undrar själv nu varför vill jag ses igen så snabbt. Jag är bara rädd att han träffar någon annan...han får för ofta nya vänner på FB... jag måste sluta tänka såhär nu hela tiden. Det är hans liv och han vet bäst vad han gör. Jag måste ge honom friheten nu, han behöver det just nu mycket. Han vet att jag har någonting i hjärtat och ska berätta honom det när vi kan ses igen. 

Han skrev tillbaka. Just nu är han uppdagen och har inte tid att ses, han träffar sina andra vänner och hans syrran ska åka och besöka honom helgen. Sen åker han bort i några dagar och sen har han lite mer tid. Vi avslutade meddelande att kommer höras av då. Nu måste försöka vara snäll att inte skriva igen honom. Bara ta det lugnare nu. En sak i taget. Nästa vecka är jag själv Uppdagen och det blir en jobbig vecka för mig.