tiuks

Just nu känns det jobbigaste perioden när känner mest ensamt. Det gör så ont i hjärtat. Jag vill bara att det tar slut, jag försöker att hålla mig lugn. För J. Hon är allt för mig. Jag lever för henne. Jag vill inte vara ledsen men inom mig finns det smärta som vill inte släppa ,,,det finns kvar i själen. Jag försöker att vara stark men det är så svårt om jag tänker för allt annat. Nästa vecka är det J- kalas, måste överleva det nu också. Den vecka är det inte än över, jag hoppas att kan träffa D, men vet inte än om ska jobba eller inte. Om kan prata med honom, han kan lyssna mig. Jag vill inte skriva med honom, vill se honom. Saknar honom men om vi kommer att ses måste jag hålla mig lugn och inte börja närma honom. Jag tänkte fråga honom om han kan vara kattvakt , men tror inte att han vill det. Men det gör inget, jag kan ju fråga. Tvättstuga väntar och J är ute och njuter snö. Det blir bättre