tiuks

Idag har inte varit själv. På jobbet var helt tyst, eller i min egen värld. Jag kände inte att ville prata med någon alls idag, eller jo, jag pratade men hade en känslorna, som är svårt att förklara. Redan fjorton år har gått när jag kom till Sverige. Det tiden har varit en berg och dalbana, det varit skratt, glädje, tårarna, minns tiden när jag var så nere, att ville inte leva...kände bara att jag hade ingen kvar efter skilsmässan, men sen öppnades och förstod att livet går vidare, och får inte glömma bort att jag har J, hon är allt för mig. Livet utan henne är inte värd. Saknande är stor, och det bli större och strörre....att bara får någon bredvid mig....att inte känns sig så ensamt...känner att jag har stängt mig själv inom mig, jag litar inte på så lätt folk....jag är för rädd....att släppa någon så nära....särskilt nån ny kille...känner mig så besviken och ledsen för ofta. Men måste vara lite mer positiv, jag håller mig stark. Jag vet att det finns någon, kanske just han...kanske någon annan... Jag betalade de sista höga räkningar nu, hyra och csn. Nu kan ta det lite lugnare, men J ska börja skolan och kommer behöva en del nytt. Imorgon ska hon klippa sina hår. Det känns bra, att äntligen ska hon får klippa sina hår. Jag fick tid till en annan frisör nu, kostar 350kr istället 500 kr.