Never give upp

Ja, jag kan never give upp. Det blev igen för mycket. Hela min kropp bara börjar gå sönder snart. Jag klarade inte igen mer. Att skickade ny meddelande- jag har förstått att du inte har tid i veckan kan ses. Du kan höra av sig när du har tid att ses. Jag skulle vilja jättegärna träffa dig. Så skrev jag honom. Och här sitter jag igen och väntar att han skulle svara. Men tänker inte logga in innan han svarar. Jag vill inte mer hela tiden kolla och vänta. Han kan väl skriva nu något tillbaka. Han vet inte ju vem jag är, men om han vill själv träffa mig, det vet inte jag. Jag vet inte vad är det med honom. Det måste finnas något med honom, att kan inte släppa honom. Hans meddelande skulle göra mig gladare och skulle ta det lugnare. Det gör bara så ont i hela min kropp. Varför kan inte glömma bort honom? Varför hamnade jag just där, på Hasslöfestivalen och att gick till deras spelning och där stod han bara. Jag kunde inte släppa iväg han och sökte upp honom, kontaktade honom. Här sitter jag och kan inte gå vidare. Nu måste ta det lugnt, jag måste göra det. Snart kommer J-s kompis hit. Hon ska sova över hos oss. Jag skulle vilja helst gå ut, vill inte sitta hemma och tänka på honom. nu hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0