3: e anvent

Idag är det tredje advent och dags att tända ljus. Alla känslorna bara snurrar hela kroppen, hur kommer jag överleva julen. Kommer jag vara ensamma eller fira nu med D och hans familjen. Jag är rädd att gå dit ju om jag kommer inbjuden till de. D vill inte att ska vara ensamma. Varför han bryr om mig? Bara att är hans vän ? Eller är det nåt annat? Jag vet inte. Nu är vaken och ska fixa frukosten strax, sen ska åka till verkstaden, jag hoppas att kan fixa den andra felen också nu. Om inte då ska till Mekonomen imorgon och kolla där. Jag behöver bilen nästa veckan. Och hur mycket kommer det kosta, har ingen aning för det. Nu ska till köket. Nu är hemma, ätit lite lunch. Jag lämnade bilen kvar i verkstaden, gubben kunde inte kolla felet idag, han hade inte den verktyg han skulle behöva. Så att han kollar imorgon, sen ska höra av mig. Om han kan fixa det, eller inte. Jag hoppas att det är inget större fel bara nu. Snart ska iväg, till julfest på jobbet. Jag fick inte fram min blus som beställde, nu måste hitta något annat i garderoben. Lite besviken , jag ville så gärna ha den blus på mig just ikväll. Men gör inget att måste ta nån annan. J ska hjälpa mig att välja. Kjolen ska jag ha, inte ofta jag har den kjolen och ikväll kan man var lite finklädd. Jag tänker nu hela tiden på den, om D kommer fråga sin mamma om jag kan vara med de under julaftonen, att ska inte vara ensamma. Jag är så glad att han tänker så mycket på mig och han vill inte att sitter ensamma i julaftonen, men det känns jobbig lite att vara med andra som jag inte riktigt känner. Jag vet inte alls, vem ska vara där med, kommer kanske hans syrran också dit nu. Jag pratar inte med honom just nu om det. På tisdag vill han ska till honom och hjälper göra de bollarna till fåglarna. Och sen ute på onsdag och på torsdag, men sen behöver vi min bil för det. På fredag kommer J åka bort. Min plan är att fira med henne lite egen jul hemma innan hon ska åka. Hon ska får lite julklappar till då. Tiden går snabbt och julen är snart över. Det gör så ont redan nu när folk lägger upp sina bilderna på fb och insta. Ikväll måste nu klara mig att vara stark och böra min mask, innerst inne är jag så besviken och förbannad fortfarande på vår chef.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0