tiuks

Det gick över gränsen, allt. Jag bara bröt ihop. Alla tårarna bara började rinna. En timme har gått, när J är i sitt rum då bara kan gråta. Det gör så jäkla ont i hela min kroppen, att går sönder snart. Nu jäklar skrev även till D, sist att pajjar inte mer nåt. Om man bara kunde vara så stark och inte känna sig så ensamma. Jag hatar den känsla då mycket. Det är bara att ta fram sin masken igen, att ingen som kommer se hur jag mår på riktigt. Jag trodde inte att det kan bli så svårt , att ha den känsla, att allt bara rinner iväg. Hela mig är så sönder....Om man bara kunde ha någon, någon som förstår. Nu är hela tiden bara igen , kollar bara fb. Sista meddelande han hade läst men svarade inget tillbaka. Vad ska han skriva mig tillbaka. Han har eget liv, han vet inte hur jag har det och kommer aldrig att öppna mig till honom. Jag hatar mig själv just nu så mycket....jag hatar mitt liv...jag hatar att vara ensamma Jag ville ta bort, inaktivera min fb konto igen. Det känns för mycket att bara vara aktiv hela tiden...jag bara installerar och sen igen avinstallerar i mobilen. Just nu har kvar i mobilen och låter bara vara fb/ messanger. Jag vet inte hur ska vara imorgon när D kommer hämta mig. Jag vet att måste bära min "masken" igen som vanligt. Men han vet nu hur dåligt jag mår, hoppas att han kommer inte prata om det imorgon. Jag vet inte just nu om jag kommer vara så stark att kommer fortsätta att vara en vän till honom eller kommer jag avbryta allt kontakt med honom. Det känns just nu för mycket. Men kommer inte mer hem till honom, om han kommer fråga min hjälp att göra de tallbollarna till fåglarna. Jag kommer inte mer att vara så ofta ute med honom nu, jag har en gräns nu, och kan inte bara hela tiden hjälpa honom. Jag måste vara stark just nu, jag kan inte visa mina riktiga känslorna. Och så klart D skrev, ungefär om jag orkar följa med imorgon. Han tänker att det är jobbet, att mår dåligt. Men skrev honom nu, hur det är. Bara att jag är för känslig just nu, i den året. Varför måste han fortsätta att skriva mig, han kan lämna mig i fred nu. Han har sin flickvän, jag har ingen ...gråter