tiuks

Klockan är över nio på kvällen....och jag började helt plötsligt gråta...Det var anledningen för det. 29 juni för sju år sen var det datum när jag skrev under skilmässaansökan. Jag trodde inte att just nu efter de sju år kan det kännas så jobbigt. Alla de andra år har jag inte alls tänkt på det. Varför kan inte jag bara släppa det...varför gråter jag....det var han som lämnade mig...jag önskar att jag inte hade träffat honom....men sen skulle jag inte haft J. Jag vill att det är slut....det ensamhet som jag känner oftare nu. Just nu är det jobbigaste när J är borta. Jag skulle vilja prata med någon, men har ingen vän som kan prata med. Imorse när var på jobbet ringde D , han frågade bara vad jag försökte skriva honom igår. Sen bara att vi kan prata senare ikväll. Han skulle ringa senare när han är hemma, han skulle träffa några vänner . Nu är jätterädd om han ringer..jag klarar inte att prata med någon just nu. Vi snackar bara om vår gruppen. Igår började göra lite upplägg att ha med när vi kommer gå runt hos olika företag. Det är allt.