tiuks

...är jag ensam. Det händer inte ofta, när kan vara alldeles själv. När J åker till sin pappa. Redan på torsdag ska hon till sin pappa, och stannar i två veckor. Det blir bra för henne. Jag vet inte hur ska jag klara mig utan henne, det kommer bli tomt men samtidigt känns bra att kan vara själv. Planer , har jag inte gjort. Kanske ska ut någon kväll, med några arbetskollega. Vet inte än. Men skulle vilja gå ut. Snart kommer försvinna igen från Tinder, jag orkar inte vara där. Det är omöjligt att hitta någon därifrån. Några dagar till sen lämnar det. Igår kollade runt där, och såg någon jag kände igen . Det var min gamla chef man...jag blev paff, vad är det ...ska de skilja sig...men låter inte vara det. Ikväll tänkte skicka meddelande till min gamla chef. Om de är ihop, och allt som är vanligt, har hon rätt att veta om hennes man. Jag kommer ha så synd om henne bara, men hon har rätt att veta det. På torsdag ska gå till stan med D. Han frågade om jag är ledig. Han ville att ska följa med honom att kolla runt hos några företag, kanske nån kan sponsra oss. Med vår insats, att plogga. Han har stora planer i framtiden nu, och kanske kommer lämna sitt jobb. Så att följer med honom i några timmar bara. Jag börjar känna mer och mer så ledsen, besviken...jag är så rädd.. att jag har hamnat redan i klimakteriet. Min mens slutade över två år sen, jag har inte tänkt på det så mycket till nu. Jag var så rädd att kontakta gyn, men nu har jag fått tid för det. Jag kan inte än fatta att det kan vara redan nu för mig att hamna där, inte hundra % säkert än men känns så. Det är så många tankarna som snurrar runt just nu med detta.. Det är ett fas i livet för mig som börjar för tidigt. jag 'r bara 41... tårarna kommer igen....jag är så känslig för det. Jag håller mig tillbaka... döljer det allt, jag har ingen att prata med heller. Jag måste komma över det, måste göra det att överleva den fras i livet.