tiuks

Allt känns så jobbigt just nu. Jag försökte vila lite, men kunde inte, gråt bara hela tiden. Tur att orkade gå och handla lite mat hem, nu åt middag. Och sitter igen bakom dator här, och känner att måste skriva här allt hur jag känner. Sista tiden, sista dagarna känner mig skyldig...som allt är mitt fel. Att D är inte lycklig med henne, sin fästmö , att de går isär. Jag känner skyldig för att jag ser sakerna som kan hända. Jag visste det redan tidigare, att de kommer göra slut. Jag erkänner att har önskat att vara med honom ihop. Jag känner skyldig för den delen, jag har inte pratat med honom om det. Han kommer kanske hata mig, och vill inte mer någon kontakt med mig. Jag är så rädd att kommer undvika honom nu mer och mer. Han kommer märka det säkert. Om han märkte idag att jag var inte som jag brukar vara. Jag var idag mycket som utanför, undvek de andra hela tiden. Och sen när jag kom hem...jag kunde inte se honom i ögonen. Det gjorde så ont den stunden. Jag läste precis mina gamla inlägg här på blogg. Tre år gamla inlägg. Hur lycklig jag var när dejtade J, sen när hittad e D på fejjan, och allt detta, hur vi träffades första gången. Jag minns den dag när vi träffades första gången, hur rädd jag var att träffas, jag minns allt det. Jag minns att jag gråt lite av lycka...och sen när han kom...jag fick känsla som kan inte förklara. Det allt gör så ont i hela kroppen just nu. Hur hamnar jag alltid fel , fel killar, fel tidpunkt. Och sitter här och bara gråter. Jag vill att det allt tar slut. Jag vill inte känna mig mer så ensamt. Jag har ingen jag kan prata hur jag mår, hur ensamt jag är. Jag bär den falska masken....