tiuks

...rinner igen. Det känns så jobbigt igen. Att mina tårarna bara rinner. Att vara ensamma, det är livet för mig. Jag känner mer och mer att tar avstånd från allt. Jag hatar att vara ensamma. Imorgon ska ut och plocka skräp..men just nu vill inte alls att gå ...jag vet inte men känner mig slut men kan inte säga "nej" men det kommer bli nu den sista gång jag är så snäll. Jag är alltid ute när jag är ledig. Och jag är trött. Men nu måste bara tänka på mig själv. Min hälsa är viktigaste. D gör så ont ...jag kan inte mer att vara så ofta ute för honom. Alla de känslorna dyker bara upp igen..jag är trött att bära den masken att mår bra. Jag vill inte mer att vara ensamma....jag har inga vänner...jag kan inte prata med någon, det finns ingen som förstår mig. Jag har varit så stark för länge, det finns gränsen som är nära. Det är bara jag som kan hjälpa mig ut från den svarta hålen. Men känner att behöver stänga av allt. Jag känner att behöver börja leva mitt eget liv, och inte mer tänka på andra. Det är bara jag. Det finns ingen som jag.