tiuks

Det är bara jag som kan leva mitt liv. Jag skrev till D och förklarade allt varför jag mår så dåligt, allt. Vi pratade. Han ville att ska fira jul med hans familjen, han hade redan frågat sin mamma...jag tackade för det och det var jättesnällt men kan inte göra det. Jag berättade varför, och han kände det själv. Han har öppnat upp mina sår och det är jag som måste läcka de på egen hand. Han hade svårt att förstå fortfarande , varför jag är ledsen. Han vet det själv att han sårade mig så mycket, men han ville inte det. Han vet att jag är så känslig, han vet om mina känslorna. Jag har det svårt att vara närheten av honom. Det är nånting som han förstår inte, jag kan inte förklara bättre för honom. Men han skrev att jag är betydelsefull även för honom. Jag vill bara kunna släppa det, men det är så svårt just nu. Ikväll han ska ut till Verkö igen, jag hoppas att han ska inte får kontakter igen att han åker förbi mig igen. Han kommer höra av sig senare, när han ska hemåt. Jag försöker att inte tänka på det hela, det är bättre att släppa ut det som gör mig bara ledsen och ha den fina som finns kvar, att hålla de fina känslorna som man har.