tiuks

Igår började minnen komma tillbaka. Jag kan inte släppa den, det gör så ont i hela mig. Tårarna som vill inte försvinna. Man försöker göra allt att glömma, men det går inte. Jag måste vara stark just nu, inte många som vet vad jag går genom. Jag kan inte prata om mina känslorna med vem som helst. Det finns få som vet. Det finns just nu bara en person som jag kan öppna upp sig, han kan förstå mig vad jag går genom. Han vet inte just nu just den minnen som går genom. Det är varje år, samma tid. Det är de veckorna, när jag gråter mest, saknande är för stor. Det gör bara så ont. Jag kommer hålla mig borta från folk, så långt jag bara kan. Att vara i sin bubbla, och vara med smärtan. Jag önskar att kan släppa den en dag. Men är inte redo för det, jag är fortfarande för svag. Det är söndag och mår riktigt dåligt just nu. Igår skrev lite med D, ungefär skojade att de pratade bakom min rygg igår,han skrev vi pratade bara positivt om mig. Och där gick jag helt sönder. Jag skrev honom om den period som jag går genom just nu, att har framför mig de tuffa veckorna. Jag hoppades att kan släppa, och glömma men är inte än så stark...Jag vet inte varför skrev honom om det hur jag mår...jag söker tröst hos honom....jag gråter så mycket idag, det är så svårt just nu. Jag skulle behöva gå handla, men har ingen ork kvar just nu. Jag orkade fixa lunch nu, men inte mer. Snart ska börja tvätten, jag kommer inte hinna torka allt nu ikväll, har för mycket att tvätta och de j...a torktumlare funkar så dåligt, kan inte sätta in för mycket tvätt och skåp tar för lång tid. Men har ingen val, måste göra så gott jag bara kan. Nu stängde av mobilen, jag klarar inte ha det på. Hela tiden bara kollar , fb in och ut. Men vet att D kommer höra av sig nu snart när han läser mitt meddelanden. Han är säkert igen på landet, och kommer hem sent på kvällen. Han skrev att jag kan lita på honom. Och att jag ska kämpa på och det blir bättre. Han vet det nu att har den jobbiga perioden som går genom, och tror inte att han kommer skicka något nytt meddelande nu, när han ska till fåglarna och fråga mig om vill följa med. Han vet bara att kanske ska börja jobba imorgon kl 13, kanske tidigare och han vet att är ledig på torsdag. Jag vet inte vilken dag han ska gå med fågelmat och vill inte fråga honom själv heller. Jag vill just nu ta det bara lugnt med allt. En gammal arbetskollega skickade meddelande. vi skulle börja träna tillsammans, hon har säkert börjat. Sist skrev att är mycket på jobbet och mår för dåligt och har inte ork att börja träna. Jag öppnade inte hennes meddelande, vill inte läsa. Jag kommer inte ha råd att börja träna med henne nu. Jag måste betala mina skulder som har fått extra nu att betala. Jag behöver min egen tid just nu och vill inte ha kontakt med någon, jag är bara så himla ledsen och sårad.