tiuks

Det känns just nu i mitt liv. Det är bara jobb och hem...inget annat. Jag känner mig så ensamt...tiden bara rinner i väg. Jag har inga vänner, det kan jag säga just nu och erkänna. Med det menar jag att umgås med. Jag träffar inga...jag önskar att ha några några goda vänner, att ha i sitt liv. Men det har inte jag. Jag är hela tiden ensamma hemma, jag har inga vänner att bjuda hem eller att gå till någon. Jag hatar det livet som jag lever. Men kan inte göra heller något åt det. Jag håller mig utanför ofta. Jag har märkt att har börjat även på jobbet ta avstånd från vissa personer. Det känns att inte ha de för nära. Jag pratar inte ofta heller med andra. Och mest av allt hatar jag att inte ha någon bredvid, att vara ensamma. Jag har min dotter, men saknar någon nära, saknar en kille bredvid. Lyssnar meditation musik, gråter. Jag vet att D kommer ringa snart säkert, men stängde av mobilen. Jag vill inte prata med honom eller med någon annan. J är i klassfesten, det är slut klockan 22. Nu har en timma bara att vara själv. Tårarna...det händer bara ibland när jag bara bryter ihop och börjar bara gråta....Jag måste bara hålla mig stark.Det gör bara så ont i hela kroppen, när jag tänker just så negativt, men måste tänka mer positivt ….bara att lära sig med det. Imorgon är det jobba och efter jobbet ska följa med att plocka skräp, just nu vill bara hoppa av men kan inte göra så. Jag måste ha den falska leende i läpparna, som jag mår bra, men innerst inne är ja helt trasig.