tiuks

Tiden bara går, har inte hunnit och inte haft ork att skriva här länge. Livet går vidare, det känns extra tufft just nu, särskilt med just flytten och med två bostaden. Men försöker att låta ta en dag i taget. Mest störande är det om någon kommer prata om det, om jag har hittat någon som kan bo här, att slipper betala dubbel hyra. Om skulle haft någon skulle sagt det själv, men folk bara ser inte att det finns ingen utväg för mig. Varför kan man inte bara det vara och inte fråga det. Och se bara se deras blickar, som de har synd om mig. Jag är en stark person och klarar mig på egen hand, behöver inte de synda blickar. Det känns vissa personer, kommer jag ta helt avstånd nu. Det tar allt mina krafter just nu. Men jag klarar mig. På jobbet går det som vanligt, det känns i kroppen, att det är inte hållbar att jobba med detta. Jag söker och söker hela tiden nu annat jobb. Men alltid samma visa- tack för ansökan men det är många som söker jobb, tyvärr ha inte du gått vidare...om och om igen. Jag funderar att skriva i CV att jobber inte nu , kanske kommer jag får lättare jobbet då. Det känns oftare på jobbet just nu att jag trivs inte mer med mitt jobb, när jag måste städa de rummen, Helgen var det lite lugnare för mig. Längtar efter alltid mina lediga dagarna. Nu kommer jag jobba i tre dagar, sen är ledig på helgen, men söndag ska ut till Verkö. D vill nu i veckan två dagar att vi ska ut. Men har sagt att kommer inte orka båda dagarna, och han är såklart sur på mig. Han bara förstår inte att jag sliter mig mer på jobbet, och orkar inte. Nu är han sur att det finns inte tillräckligt folk. Och alltid måste det vara jag hela tiden ute, även jag är helt slut, Nu skrev han , men har inte öppnat meddelanden. Vet inte vad ska skriva tillbaka. Jag måste säga "nej"