tiuks

Efter mörkret kommer det bli ljust...Idag jag bröt ihop helt med D. För några dagar sen pratade vi lite om det hela. Igår skrev till honom, att allt handlar om honom. Och att saknar honom. Jag fick svar bara att han tänker på mig. Alltid. Men idag kände jag i botten, och skrev lite mer hur nere jag mår. Efter jobbet vi träffades och pratade ut, lyssnade varandra. Han kramade mig annorlunda. Jag berättade med honom allt så öppet jag bara kunde. Han sa t ex, att han har fryst de känslorna som han har för mig. Sen sa att han kan inte se någon framtid med sin flickvän... ungefär att deras kärlek som var så stark i början har blivit så kall, och de har försökt att lappa ihop. Men förstod honom att det funkar inte, men han älskar henne på en sätt. Just nu är vi pratat om allt det, att vi kan inte vara utan varandra. Att den biten finns hos varandra. Ungefär att vi är inte hela utan varandra. Det finns allt kvar hos båda två, och det kommer bli bättre med tid mellan oss. När jag skulle åka hemåt, vi kramades extra mycket. Sen sa han till mig-puss och kram....jag blev lite överraskad att han sa såhär till mig. Nu på kvällen skrev jag honom bara tack för idag, tack att du lyssnade mig, och det känns bättre att vi finns för varandra. Jag måste just tänka något mer positivt, inte känna mig så ledsen. Och mina känslorna som har måste bara just frysa inom mig, som han har gjort. Men tiden kommer de känslorna smälta ihop. Det kommer bli vi två.