tiuks

...som pågår i mitt kropp. Igår hände det igen, blev så ledsen att skrev till D. Jag hoppades att han svarar något tillbaka som känns bra för mig. Men fick svaret bara- jag vet inte vad ska svara.... Det svaret väntade jag inte. Mina känslorna för honom börjar ta över snart allt att jag kommer avbryta allt kontakt med honom. Det gör bara så ont i hela min kropp. När man behöver prata med någon om honom och vad ska jag göra vidare. Att behålla allt detta, det gör fruktansvärt ont. När man kom så nära till honom, och sen känns att allt bara försvann. Att man öppnade allt för honom, jag är bara så ledsen för det. Han vet att han finns i mitt hjärta och kommer inte försvinna, han vet vilka känslorna jag har. Jag måste vara stark nu själv och inte börja med allt detta, att visa hur jag känner innerst inne. Bara låta det hela vara just nu. Bara tiden visar vad kommer hända.

Det gör fruktansvärt ont att veta om det hela vad jag går genom. Men kämpar vidare., Igår kväll ville D prata och jag berättade om besöket hos gyn. Jag hörde i hans röst att han blev ledsen, nu vet han att jag kommer inte får barn naturligt sätt om det händer inte mirakel. Nu visar bara tiden hur han kommer behandla mig, hur kommer han se mig, om han kommer " välja bort" mig bara för det. Han sade tidigare att han kommer inte göra det...Han ska inte lämna mig såhär, jag vet att våran kärlek är starkare och vi kommer över det båda två.

Idag har jag hunnit städa hemma, det var planen nu. Det känns bättre nu att har gjort den. Samt varit i skogen med D, och matat fåglarna. När han körde mig hem, var nära mitt hem. Han frågade varför jag kunde inte sova för några dagar sen. Jag bara svarade att jag var ledsen. Det var fredagskväll när jag bröt ihop och bara grät hela kvällen och kunde inte sova med än 2-3 timmar. I torsdags var hos gyn. Allt såg bra ut i mig, men allt är kört just nu. Om det inte händer någon mirakel. Jag får barn bara via äggdonation, och det kommer jag inte ha råd med. Jag klarade bara två dagar att inte tänka på det. Nu kom hem och bara kände ok, jag skriver till honom. Jag skrev bara att var ledsen att var hos Gyn och tar det hela för hårt och har just nu det jobbigt. Han skrev bara tillbaka att han svarar senare... jag svarade honom i början vilka uppdrag kan vara med. Jag hoppas innerst inne att han kommer inte nu börja fråga om besöket. Det är för mig för svårt att prata med honom om det, men samtidigt förstår jag det att han vill ju veta, hur kommer det allt se ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, saknandet är för stort nu.

I tisdags var jag ute med D, jag tänkte innan dess så mycket om ska prata med honom eller inte. Men gjorde det. Det kändes rätt att berätta hur jag känner. Jag berättade allt, han förstår mig. Sen fråge den direkt fråga- OM jag inte kommer kunna får barn på naturligt sätt kommer du " välja bort" mig. Han svarade direkt- nej det kommer jag inte göra , han ska inte svika mig.... det var lättnad att höra det. Det behövde jag verkligen. Han vet nu hur jag känner med allt vad händer med mig och mellan oss. Idag var dagen när hade läkarbesök. Det gick helt ok, jag var livrädd för allt. Jag fick svar på mina frågorna nu, men just nu är det att kommer inte mer att få barn...på naturligt sätt...det gjorde ont såklart. Men allt kan hända, hoppas att mina förändringar kommer ge tillbaka mens och ägglossningen. Jag ska lämna nya prover och kommer får östrogen utskriven, som kommer minska mina svettningar och sömnlösheten. Efter besöket gick till jobbet. Jag trodde att kommer bryta ihop efter det, men var så stark. Jag visualiserade att D var hela tiden med mig, han var min stöd. Och då ringde han när jag jobbade. Men frågade inget om det, och ville inte själv prata om det. Om han kommer fråga om det, kan prata om läkarbesöket. Just nu vill bara ta det lugnt.

Bättre att vara helt öppet och ärlig. Eller inte? Jag vet inte just nu, om ska prata med D, hur jag känner och tänker. Är det bättre att prata med honom helt öppet och får något svar. Eller vara tyst och vänta hand nästa steg. Jag tänkte att skriva honom, det är lättaste, men det kommer vara en lång text. Och sen kommer han ringa och prata. Nu tänkte att bättre att prata när vi kommer ses, jag håller det hela inom mig och det gör så ont för allt vad jag håller i mig. Jag tycker att det blir bättre att kunna prata med honom ärligt och även han kan berätta / säga hur han tänker och vill det hela. Jag vill prata om oss, om honom, det var han som tog det allt upp och öppnade det hela. Jag tolkar att han vill något mer mig, han vill utvecklas något men om det blir såhär att jag kommer inte får barn naturligt sätt kommer han välja bort mig bara för det. Imorgon kanske ska följa med honom till skogen, att mata fåglarna, om tiden passar. Då kan jag prata med honom. Jag kommer göra det, han måste förstå det att. Idag pratade vi och sa honom att saknar honom Han svarade att han saknar mig med.

En sak i taget. Sluta tänka de negativa tankar. Istället se det hela med positivitet. Allt är inte över. Sista dagarna känner mig så nere, tårarna kommer så lätt. Om man bara kunde blunda och sluta tänka det hela. Jag börjar inse sakta att bästa för mig är att låta det allt bara smälta in mig och inte låta de tankarna ta över mitt liv. Det är svårt att släppa de tankarna. Tänk om han ...tänk om han ….nej, jag måste sluta tänka såhär. Han kommer finnas på min sida alltid, jag kommer finnas i hans hjärta vidare och allt kommer lösas. Jag vet det blir bättre med tiden. Vi kommer över det hela, vår" kärlek" är för stark. Igår när vi pratade, över halv timme. Sen vi skulle avsluta och han sa att vi kan höras på söndag, att han ska till landet idag. Efter vårt samtal var jag sist på FB,vid kl 23. Efter det har inte loggat in, och kommer inte heller göra det. Det är bättre att håller avstånd från den just nu. Det tar mina krafter så mycket.

….med tårarna. J är inte än hemma, klockan är över 19. Jag smsa och frågade om hon ska snart hem. D hade ringt igen mig, jag hade mobilen i skåp , igen. Jag svarade bara att kan prata senare efter klockan 15 när jag är hemma. Han har inte hört av sig, men läst meddelandet. Han måste säkert träna igen och kommer ringa sen. Det går upp och ner, jag tänker så mycket på det negativa sida. Det är svårt att tänka lite mer positiva. Jag bryter ihop...snart. jag känner att orkar inte mer. Torsdag ska till läkare, vad kommer jag får för svar. Jag känner mig livrädd för det hela just nu. Stark kan inte jag vara just nu. Alla känslorna bara snurrar runt, jag vet inte vad jag ska göra, hur ska jag vara. Hur ska jag vara med D, när vi ses, hur kommer jag klara att prata, gråter just nu....Jag ringde själv och fick prata med honom , men inte om allt, inte om hur jag mår och känner. Men alltid blir jag lugnare när pratar med honom.

...att bryter ihop helt snart. Jag vet inte hur länge jag orkar, jag har kämpat de sista veckorna. Mera jag läser tappar jag hoppet...att får en till barn … med honom. Att kan hända att han kommer lämna mig direkt bara för det. Jag måste hålla upp hoppet. Jag vill tillbaka mens men vet inte hur jag kan det. Jag vill skaffa barn med honom, saknandet är för stor. På torsdag ska till gyn, får mer info. Allt är inte än kört. Jag måste ha sex oftare för det. Jag behöver bara prata med någon, men finns ingen att prata med. Jag börjar känna mer och mer att undviker alla, vill vara ensam. Jag måste hålla mig stark just nu, med honom. Om kommer berätta honom, han känner mig och vet att jag är inte ok. Det bästa är att inte ta upp med honom det, och bara vänta när han kommer fråga mg själv det. Jag önskar att hans kärlek mot mig är så stor att han kommer inte välja bort mig, bara för det.

Tårarna som bara rinner. Jag behöver just nu att prata med någon, verkligen, att bara släppa det hela som jag håller i mig. Det gör fruktansvärt ont just nu. Jag måste vara stark just nu och inte bryta ihop. Jag får inte. Det är så jobbig period för mig. Ekonomisk, betala extraräkningar som jag inte hade alls räknat, bara bita ihop och se över det hela. Jag kan betala mina skulder lite mindre, om jag vill och kan inte betala så mycket som jag önskat. Nu har lagt in några betalningar som kommer dras när lönen kommer. Men måste ha superkoll nu att se till att klara mig tills nästa månad. Det kommer vara tufft. J kommer fylla år nästa månaden. Tar bara en dag i taget. Det är just nu det bästa. Igår började prata med henne lite om syskonskap. Om hon hade önskat sig en syskon, eller känner sig ensamt. Och det gör hon. Hon undrade varför jag frågar det nu. Jag svarade bara att bara ville veta. Jag önskar i hela mitt hjärta att jag kommer kunna ge henne en syskon. Jag börjar längta efter att får en till barn. Men det känns just nu svårt att vara säkert, att kommer får. Jag vet att kommer snart att bli gravid.

Idag fick jag äntligen boka en tid till gyn. Jag bestämde mig att gå till privat gyn, det är inte så långa köar dit och hoppas att får lite mer hjälp därifrån. Det kostar samma pris, som hos vanlig läkare. Det är om två veckor när jag fick tid. Det blev morgontid, tänkte att hinner gå i första timmen från jobbet. Det blir tufft för mig, men måste tänka positivt på det hela. Det är inte än slut att jag kommer inte får mer barn. Jag ger inte upp hoppet. Vi kommer bli ihop och vi ska får barn tillsammans. Just nu vill inte prata om D om det. Han vet bara att jag ska boka tid, igår ringde de, men fick inte boka kvinnohälsovård. Det är bättre att inte tänka så mycket på det. Bara ta det lugnt, och kanske bättre att låta D att vara och fundera på det också. Han vill ju ha barn med mig, det är nu säker.

..är idag för mig. Jag har jobbat nu i fem dagar, det varit upp och ner. Sista dagarna varit lugna på jobbet. I lördags var D på besök. Vi hade en trevlig kväll. Just nu vet inte jag vilken sida jag ska lita på. Han tänker två olika sätt. En av de ungefär att vi träffas bara att ha det mysigt. Han vill inte såra mig, han vill inte förstöra det som det finns mellan oss, inte störa våra vänskap. Andra sidan när vi hade sex, och han ville komma. Han började visa andra sidan- ska jag komma, nej kanske är det bättre jag inte gör det, min förhållande med L är som det är, och inte rätt läge just nu....Att han visar samtidigt den seriösa sidan. Det är svårt att förstå just nu vad vill han egentligen. Senare vi pratade med lite om det, att vi kan inte träffas så ofta. Det blir svårt när J är hemma. Och hon sover inte ofta över hos sina kompisar. Det händer oftare än tidigare. Jag vet inte verkligen hur jag ska tolka honom, en del av honom vill ju något seriöst med mig. Han har erkänt och visat den delen till mig. Jag känner själv att han är försiktig med mig, och är inte redo än att visa sina riktiga känslorna. Jag vet att han har de känslorna. Jag känner det. Tiden ska visa hur det blir mellan oss.

Det var igår när det kan vara min jobbigaste dagen. Igår fick jag post. Ca en timme innan skulle träffat D. Vi skulle till Verkö en runda bara. Jag bröt ihop helt och började gråta. Mina prov visade nu att jag har kommit i klimakteriet. D började prata om barn i framtiden för ca en månad sen ungefär. Jag berättade om min situationen, han blev såklart ledsen. Och sa att kolla igen med läkare om prov. Och igår kom det. Jag grät bara igår och sen lugnade jag sig ner. Men D märkte att jag varit ledsen och det var något hänt. Jag berättade vad hände, han blev ledsen och sa att han var så ledsen osv. Sen började han undra mer om om du inte alls får barn, att kolla upp det, Att det går kanske att plocka ägg ut i mig och frysa, senare i framtiden kan vi skaffa barn. Det här kunde inte jag förstå helt. Varför är han såhär med mig? Varför han undrar om allt detta nu? Det visar bara en sak, och han vill en framtid med mig, om alla pusselbitarna faller i plats. Men just nu är vi bara vänner, som har sex ibland. Ikväll ska J sova över hos en vän, jag ska köra henne dit nu. Igår frågade J, så att det gick bra. Sen berättade till D, om Jennica är borta, om vi kan träffas. Och det händer igen, vi ska träffas. Jag ska köra Jennica, sen ska åka hem och städa noga hemma innan han ska hit. Vi båda längtar efter varandra. Jag vet inte hur det allt kommer kännas nu. Första gången det var svårt i början, men sen gick det bra mellan oss. Jag måste bara lämna mina känslor utanför , det blir kanske tufft.

...har varit en del känslomässiga. Jag tänker så mycket på honom och den han berättade sist. Om vi tar den steg och börjar träffas på det sättet, vad har jag förlora. Jag kan ju se, hur det kommer bli mellan oss, det kan hända att känslorna från hans sida kommer fram, och jag vet att det kommer ju göra med tiden. Igår vi pratade igen om det. Det var han som tog upp det, det känns att han vill ju mig verkligen, men han vet att det kan bli lite svårt för mig när jag har känslorna, men det kan funka mellan oss på denna nivå ibörjan. Sen visar bara tiden, hur livet kommer vara. Det bästa är att inte tänka så mycket på det. Bara ta en dag i taget.