tiuks

Det var igår när det kan vara min jobbigaste dagen. Igår fick jag post. Ca en timme innan skulle träffat D. Vi skulle till Verkö en runda bara. Jag bröt ihop helt och började gråta. Mina prov visade nu att jag har kommit i klimakteriet. D började prata om barn i framtiden för ca en månad sen ungefär. Jag berättade om min situationen, han blev såklart ledsen. Och sa att kolla igen med läkare om prov. Och igår kom det. Jag grät bara igår och sen lugnade jag sig ner. Men D märkte att jag varit ledsen och det var något hänt. Jag berättade vad hände, han blev ledsen och sa att han var så ledsen osv. Sen började han undra mer om om du inte alls får barn, att kolla upp det, Att det går kanske att plocka ägg ut i mig och frysa, senare i framtiden kan vi skaffa barn. Det här kunde inte jag förstå helt. Varför är han såhär med mig? Varför han undrar om allt detta nu? Det visar bara en sak, och han vill en framtid med mig, om alla pusselbitarna faller i plats. Men just nu är vi bara vänner, som har sex ibland. Ikväll ska J sova över hos en vän, jag ska köra henne dit nu. Igår frågade J, så att det gick bra. Sen berättade till D, om Jennica är borta, om vi kan träffas. Och det händer igen, vi ska träffas. Jag ska köra Jennica, sen ska åka hem och städa noga hemma innan han ska hit. Vi båda längtar efter varandra. Jag vet inte hur det allt kommer kännas nu. Första gången det var svårt i början, men sen gick det bra mellan oss. Jag måste bara lämna mina känslor utanför , det blir kanske tufft.