tiuks

Det går sakta framåt men inte mål för mig.... För några dagar sen var D hos mamma, åt middag. Och han pratade om oss, att vi planerar skaffa barn. Hans mamma blev ju så glad. Han berättade samma kväll. Men sa att ok, men hur tog hon det att vi är inte ihop. Han svarade att det blev så... Fick inte ut mer. Jag har två val. Ska släppa allt detta, eller får leva för hoppet. Jag har märkt med honom, att det händer med honom sakerna. Jag tog upp med honom, när han var hos mig. T ex att vi pussar inte varandra, att vi gjorde det innan , efter han kom hem efter OP... Så sa ungefär att han vill inte kyssas att han har inte borstat tänderna... jag sa att vi måste inte kyssas så intensivt, bara som vanligt på läpparna. Vi pussades... Jag blev med detta så ledsen, och sa att det är så jobbigt att saknar honom. Han kramade mig, osv. Dagen efter sa han ungefär , att hans liv finns 4 kvinnor, hans mamma, syrran jag och CC.... Såklart ska hon vara med... Idag hjälper han henne med ved som han har fixat för henne. Han skulle höra av sig senare, och vet inte om han tänker kanske stanna över hos henne över natten. För mig är det inte normalt att de sover över hos varandra. Och sen igår, när vi var i skogen. Jag smsa med Jennica, att hon kan lagga mat. D sa ungefär att ljug inte mig, ok...han trodde att jag skriver med någon annan.... att han har funderat på det. Men sa att jag har ingen annan, och kommer inte heller att ha någon annan. Det går upp och ner med honom. Det sista visar hans svartsjuka, han är tydligen rädd att träffar någon annan osv. Jag vill bara veta vad han vill... jag klarar inte av snart om detta. Om kanske ska säga hur jag känner... hur osäker jag är inom mig. Jag vet inte just nu, hur ska jag göra med allt. På måndag ska vi åka till Malmö, han längtar efter det och pratar om myskväll och allt annat. Nu idag är han med CC, undrar om han berättar om det att vi ska till Malmö, och hur kommer hon reagera på det. Det vet inte jag. Klockan är snart sex, och har ingen aning hur långt har de kommit. Men tänkte kanske skriva en meddelande, och hoppas att cc kommer se min meddelande.

Jag känner att jag har just nu en stor sten som finns inom mig.....gråter...lyssnar lugn musik....hela mig känns så tungt... Det har gått helt ok med D.... men det är mina känslorna som jag måste ha en stor kontroll. Allt som händer med oss sista tiden. När han kom hem efter sjukhus, han har förändrats. Jag märker det sakta. I början när han var hemma, han kysste mig på läpparna, men slutade med det.... Vi pratade om sex.... ingen sex ju när han kom hem, han behövde läka... Nu har han läkt redan och skulle kunna prova att ha sex, jag pressar inte honom, men han tycker att han kan inte. Sist pratade om det, att jag vet att det är förändrats att det går inte på det sättet just nu, att jag förstår att du kan känna sig kanske skam, pratat om det. Han sagt att vi måste vänta, senare svarar vi får se.... Vi kramas varandra, han börjat kyssa på halsen.... och allt detta att skafvi fa barn via klinik. Vi ska åka om ca en vecka dit... jag berättade att jag bokade hotell, han blev glad, osv. Och idag han skulle köpa pizza, vi väntade. Sade jag att vi måste gå genom papper nästa vecka. Han sa, ja ok, sen såg att han funderade och frågade vad han funderar , han sa inget. ungefär att livet är för kort. Jag vet inte vad finns inom honom. Jag vet inte mer vad han vill. Han är rädd. Han vill ju barn med mina ägg, och det finns stor risk att blir svårt att skaffa barn, och vi pratade om ÄD, som klinik tog upp redan. Först sa att han vill inte , han vill mina ägg...senare vi pratade han sa ungefär att vi måste hitta ÄD, som ser ut som jag osv, och nu han pratar ofta att han vill skaffa barn med mina ägg. Finns det riktiga kärlek mellan oss, kan vi skaffa barn via ÄD. Det finns kanske det sista hoppet, om han verkligen vill skaffa bara med mig. Gråter.... det gör så ont,,,att leva det här livet, och kämpa. Vad vill han ? Han måste veta det. Jag finns här. Älskar han mig ärligt, kommer han ta det steget med mig. Eller väljer han bort mig.... Det finns så stark band mellan oss, vi känner det båda Nu på kvällen vi kom hem, han hade pizza i handen. Jag sa, nu kan vi inte kramas... det blir svårt. Han märkte att jag blev sur, och frågade att blev jag tjurig...jag sa nej- Han skulle duscha och sen äta pizza. Det finns bara han i mitt liv, ingen annan, och det kommer ingen komma ta hans plats. Igår pratade med mamma, han vet att jag har någon, Jag sade att firade jul men min pojkvän, minns att han blev arg på mig,att berättade om honom. Jag har inte mycket kontakt med mamma, och nu han ungefär att vad heter han nu, sa hans efternamn, Och sen ja men du ska inte vara ensam,,,, jag sade inget.... Jag är trött att prata med min mamma. Hur kommer allt detta gå vidare, det vet inte jag. Han har sårad mig en gång, kommer han göra det igen.

Allt går upp och ner med mig just nu. Jag kan vara en stund glad, och sen en stund bli ledsen. Allt går upp och ner just nu. Igår var en sånt dag när var ledsen och gråt mycket. Det är inte lätt att hålla låst sina känslorna och man vill bara en sak här i livet. Att ha honom bara för mig, att kunna vara nära honom, att kunna visa sina känslorna öppet, att känna hans närhet, saknaden är så stor. Han känner mig när jag är ledsen. Igår sa han att du kan prata med mig om allt, vi är ärliga för varandra. Men kan inte prata med honom om mina känslorna. Och allt detta. Att skaffa barn. Igår sa han att han vill inte använda någon annans ägg. Det vill inte jag heller, han vet. Och det är jobbigt för mig med. Vi vet inte hur det allt går nu med läkarmöte. Vi kommer kräva att de tar alla proverna hos mig, att se att mina ägg verkligen är så dåliga. Att vi har ingen annan val. Han vill 100% ha ett barn just med mig. För att jag betyder för honom allt. Han skulle bara lämna allt och gå vidare. Men nu kommer vi snart komma vidare med allt detta, och jag kommer märka, om han vill gå vidare med mig, om vi kommer inte kunna använda mina ägg. Vi har en stark band mellan oss, vi är själsfränder. På onsdag vi ska åka Eriksberg, det är som en djurpark. Vi har pratat om det tidigare. Förra veckan tänkte jag att åka dit med honom, men hann inte prata om det med honom. Igår kom han och började prata om det. Det är meningen att vi tänker/ känner samma sak. Det är VI.

Jag har kommit i en period som kändes så jobbigt. Men med tiden har jag börjat släppa taget , att släppa min rädsla, som kan bli hinder i mitt liv. Det är bara jag som känner mina känslorna, och som följer sitt hjärta. Jag vet bäst vad är rätt eller fel för mig. Jag gör mina val på egen hand. Det finns ingen annan än han för mig. Varför vill han gå så långt fortfarande att skaffa barn med mig. Han har möjligheten att träffa någon annan att skaffa barn, men han har valt mig. Det är bara vi som ser det band som finns mellan, oss, vi är bästa vänner, vi är själsfränder, det är meningen att det är bara VI, ingen annan. Det kommer lösa sig, och det kommer bli bättre mellan oss, ingen som kan komma mellan oss. Han vill försöka bilda familjen med mig, inte med någon annan. Det kommer bli tufft att välja den väg som vi har valt nu, men det är meningen att vi gör det tillsammans att komma i slutstationen.

Idag har haft eftermiddag så jobbigt.... Jag har inte träffat honom nu i 2 dagar, och det känns i mig. Igår kom hans CC till honom. Ja, de är bara vänner, inget annat. Han pratat med honom att han försöker med mig att skaffa familj...Vi har bokat in första möte, om ca 3 veckor. Igår fick samtal bara och de ville veta lite mer info. När ja berättade att har kommit in i klimakteriet fick svar att det är bara äggdonation som gäller. Jag fick chock,,, pratade med D om det. Han vill ju helst skaffa barn med mina ägg, men om det inte går, då har vi inget annat val, Och han kommer inte ge upp denna striden. Igår var redan så ledsen, idag var ok förmiddagen. Sen fick jag ett infobrev från denna kliniken. Det är adresserad till båda två, och skickade meddelande honom, att han kan komma förbi sen, att kan läsa. Han var hos läkare idag, de kollade njurarna. Nu måste han vila hemma och kissa varje 30 e minut. För 2 timmar sen han ringde ( när jag grät, men han hörde inte att var ledsen) Han skulle lagga mat och äta, sen ville gå ut lite. Han frågade inget om vill följa med eller sånt. Sen sa bara att vi kan höras senare. Det var allt. Sista timmarna jag kan bara gråta, fick äta iallafall lite. Varför gråter jag? Det är för mycket som jag kommer gå genom. Jag känner mig osäker med allt, om an skaffa barn med honom utan kärlek...det är som jag inte kan släppa. Allt kan förändras med tiden, men känner mid så vilse just nu. Hur kommer man prata med sina närmaste , med familjen, att vi kommer skaffa barn... jag vet inte om han kommer förstå det eller inte. Jag kommer inte ljuga sen att vi är vänner. Vänner skaffar inte barn ihop, jag kommer kalla honom min pojkvän, inte bara vän. Det är inget för mig. och han kan ta eller släppa det. Han tänker inte helt klart, jag vet inte, jag funderar snart att prata om det med hans mamma. Var är han när jag behöver honom nu.... jag vet inte hur kommer jag klara det, när jag är alldeles ensam. Det är en tung sten som jag måste bära med mig just nu. Jag har ingen stöd av andra, för att jag är redan smutskastad av mina närmaste vänner. Igår sa till honom att han ska inte prata om det med CC. Han lovade att inte prata, men ungefär att varför. Hon kan komma med bra tips osv. Jag undrar faktisk om han har pratat om det med henne, jag är sugen att fråga henne. Jag vill veta om han pratat med henne...