tiuks

Jag känner att jag har just nu en stor sten som finns inom mig.....gråter...lyssnar lugn musik....hela mig känns så tungt... Det har gått helt ok med D.... men det är mina känslorna som jag måste ha en stor kontroll. Allt som händer med oss sista tiden. När han kom hem efter sjukhus, han har förändrats. Jag märker det sakta. I början när han var hemma, han kysste mig på läpparna, men slutade med det.... Vi pratade om sex.... ingen sex ju när han kom hem, han behövde läka... Nu har han läkt redan och skulle kunna prova att ha sex, jag pressar inte honom, men han tycker att han kan inte. Sist pratade om det, att jag vet att det är förändrats att det går inte på det sättet just nu, att jag förstår att du kan känna sig kanske skam, pratat om det. Han sagt att vi måste vänta, senare svarar vi får se.... Vi kramas varandra, han börjat kyssa på halsen.... och allt detta att skafvi fa barn via klinik. Vi ska åka om ca en vecka dit... jag berättade att jag bokade hotell, han blev glad, osv. Och idag han skulle köpa pizza, vi väntade. Sade jag att vi måste gå genom papper nästa vecka. Han sa, ja ok, sen såg att han funderade och frågade vad han funderar , han sa inget. ungefär att livet är för kort. Jag vet inte vad finns inom honom. Jag vet inte mer vad han vill. Han är rädd. Han vill ju barn med mina ägg, och det finns stor risk att blir svårt att skaffa barn, och vi pratade om ÄD, som klinik tog upp redan. Först sa att han vill inte , han vill mina ägg...senare vi pratade han sa ungefär att vi måste hitta ÄD, som ser ut som jag osv, och nu han pratar ofta att han vill skaffa barn med mina ägg. Finns det riktiga kärlek mellan oss, kan vi skaffa barn via ÄD. Det finns kanske det sista hoppet, om han verkligen vill skaffa bara med mig. Gråter.... det gör så ont,,,att leva det här livet, och kämpa. Vad vill han ? Han måste veta det. Jag finns här. Älskar han mig ärligt, kommer han ta det steget med mig. Eller väljer han bort mig.... Det finns så stark band mellan oss, vi känner det båda Nu på kvällen vi kom hem, han hade pizza i handen. Jag sa, nu kan vi inte kramas... det blir svårt. Han märkte att jag blev sur, och frågade att blev jag tjurig...jag sa nej- Han skulle duscha och sen äta pizza. Det finns bara han i mitt liv, ingen annan, och det kommer ingen komma ta hans plats. Igår pratade med mamma, han vet att jag har någon, Jag sade att firade jul men min pojkvän, minns att han blev arg på mig,att berättade om honom. Jag har inte mycket kontakt med mamma, och nu han ungefär att vad heter han nu, sa hans efternamn, Och sen ja men du ska inte vara ensam,,,, jag sade inget.... Jag är trött att prata med min mamma. Hur kommer allt detta gå vidare, det vet inte jag. Han har sårad mig en gång, kommer han göra det igen.