tiuks

Jag kunde inte heller sova i natt, vaken vid klockan 4 redan, gråtande ögonen. Det bara kom från ingenstans. Det allt som händer med mig, och det som kan hända med J, Hon är på väg att förvinna helt och hållet. Jag såg framför mig när vi var i sjukhuset, och låt henne välja att stanna i sjukhuset, var de kommer stoppa henne alla möjliga mediciner och inte ge den vård som hon behöver. Eller välja mig och hon valde sjukhuset...och det krossade mig helt och hållet, och satte utanför dörren och väntade att hon kommer till mig. Det är så fruktansvärd känsla. Jag är så rädd att hon kommer hända igen inlåst, och även jag. Jag vet att kommer inte överleva denna fängelse igen. Mitt liv börjar gå sönder helt. Jag vet inte hur länge jag orkar. Igår hämtade han kalk med A( tjejejn i gruppen som jag pratade om honom allt). Vi möte på vägen, han satte bredvid henne och vinkade, jag vinkade tillbaka men tittade inte alls mot honom. Han ville att ska följa med till fåglarna, men förklarade att klarar inte träffa honom. För att är livrädd att vi kommer söka tröst hos varandra. Han sa att det är inte så jobbig för honom... Sen A smsa mig och frågade hur jag mår. Jag berättade. Hon tyckte det var jättekonstig att ha var så glad att se mig att vinka mig... han fattar inte hur mycket han har sårat mig. Jag vet inte hur kan han var såhär mot mig. jag har redan förklarat honom att behöver tid att läka mina sår. Han tycker att allt är som vanligt mellan oss, han måste inse det allt nu innan det är försent. Att jag kan inte,,,,Nu bestämde att stänga av mobilen, inga samtal inga meddelande av honom att svara. Han måste fatta hur dåligt jag mår just nu, han måste se det hur sårad jag har blivit. Jag skulle träffat A helgen att prata med känner inte för det just nu. Nu började tvätta redan kl 7 och nu tänkte börja sy mina gardiner. Jag måste göra det. Jag kan inte mer att vänta. Snart kommer soffan och sen kommer inte hinna med allt, på en gång. Jag måste även hinna måla soffbordet.