tiuks

Jag ligger i sängen på Scandic, och är vaken redan vid kl 4 tiden. Nu är klockan snart 7. Snart ska fortsätter resan mot Stockholm. Det är fortfarande jobbigt som vanligt. Vi skrev igår igen. Jag skrev att vi båda behöver vara ifrån varandra ett tag, att hitta sig själva. Vi båda är för trasiga. Det känns så ont i hela min kroppen. Igår bröt ihop när kom hit. Jag ville bara höra hans röst, han ringde. Vi pratade lite, han mår bättre för att han började träna. Det kändes lättnad att prata som inget som har hänt, men efteråt kommer alla de känslorna tillbaka. Jag vet inte vad tänker han nu, att jag är redan redo att vara hans bästa vän. Men känner mig fortfarande ledsen. Jag klarar inte det. Inte än. Det känns så fruktansvärd vad jag måste gå genom. Nu sa han att vänskap mellan A och han är slut, det var tack för mig att jag berättade det till henne. Att jag ska lösa det med henne nu. Vad är det så fel att ta lite kritik, det var han som har sårat mig på det sättet. Och han gjorde fel. Han sa ungefär att vi har löst det mesta mellan oss. Jag vi har kommit fram att inte höra av sig till varandra. Men vi klarar inte det, vi skickar meddelande efter meddelanden. Och nu är jag livrädd att han kommer höra av sig som vi är bästa vänner igen. Jag kan inte. Det var kanske fel att vi ringde varandra och pratade. Jag berättade att bröt ihop igår och började gråta... saknandet efter honom är för stor. Men måste vara stark just nu. Snart ska äta frukost och sen ska börja åka till Stockholm. Jag vet inte hur jag går vidare med allt just nu. Han är så nära till mig, vi bor så nära till varandra. Den koppling som vi har, Som sagt måste jag vara stark och tänka bara för mig. Jag ska åka snart och vet inte hur det kommer att bli. Det kan hända att kommer bryta ihop, gråta när kommer fram till Anja. Hon vet allt om honom, men hon vet inte det sista som hände. Hon kommer veta allt nu, hon har sagt att kasta honom för gott, Det var hon inte vet, och kanske inte förstår vilken band det finns mellan oss. Det är som ingen som förstår det. Han har sagt till mig även det att det är bara öde som kan föra oss tillbaka till varandra, men det är vi hur vi tänker. Varför känner jag fortfarande att han kommer hitta tillbaka till mig. men det bara om han vill det med. Men just nu kan inte jag ha kontakt med honom, jag kommer inte skriva honom, inte svara för meddelanden heller. Fokus är just jag, som måste komma ut i den hela. Ingen som kan hjälpa mig med detta. Det är redan jobbigt men det finns ljus ansra sidan.