tiuks

Det känns fortfarande så jobbigt. Idag vi pratade via telefonen , och det känns så jobbigt att började gråta efteråt. Jag var så ledsen. Vi skulle ses utanför Biltema,hade bestämt redan igår det. Jag skrev honom att försöker vara där efter jobbet, han frågade direkt " försöka" , sen vad håller jag på. Jag skrev att vi prata sen. Sen berättade jag att jag saknar honom, han ser mig i ögonen hur jag mår. Vi prata inte om detta, vi har pratat om det allt redan. Bara det är så jobbigt att han är igen i samma ruta , att han vill ta ett steg tillbaka. Han är rädd. Och det är för tidigt att vara i ett förhållandet. Men varför han visar sin kärlek till mig. varför han säger att han älskar mig, varför pratar han om gemensam framtiden. Det gör man inte om man inte känner för det. Det är fruktansvärt känsla att krama honom, när jag vill inte släppa honom. Idag bara kände jag om kommer klara det, om kan vara nära honom. Den känsla är så jobbigt. Nu fick den sista läggningen, och fick inte riktigt svar som hade väntat. Bara ungefär att det finns chans och inte chans, att det är väntan vad han bestämmer, att han är inte redo för förhållandet. Jag minns sista hans förhållandet, en tog slut och sen efter kanske 5 månader blev han ihop med ny tjej. Det gick lite för snabbt. Han skrev även idag att han älskar mig, att ska inte vara ledsen. Vi kramades innan han gick , han behövde använda wi fi. Jag har aldrig tidigare känt såhär som jag gör nu. Det finns bara vi, men han behöver mer tid för det. Jag vet att jag är för snabbt, och kanske skyndar på honom. Men han har inte pratat om det, varför. inte tidigare. Varför han vill ta ett steg tillbaka. Varför. Han har pratat med sin mamma och syrran. Hans mamma tyckte så mycket om mig, har sagt att vilken tjej jag är, att inte släppa henne. Han pratar om att han vill vara fri, och vara själv en tid just nu. Att allt hans energi för för sig själv, Och sen tyckte att jag är svartsjuk, när jag frågar med vem han umgås. Ibland han varit hos någon tjejkompis, såklart blir jag tveksam, och orolig för det. Jag har haft det hela veckan nu, att bara funderar för det hela, och kan inte släppa det. Och börjar tappa livsglädje. Jag har ju ingen att prata om detta. Jag kämpar med detta på jobbet så mycket just nu. Det är därför jag skriver här hur jag mår. Jag kan inte leva ett liv utan honom. Det är fruktansvärt. Han vet det. Han vet hur mycket jag älskar honom. Men just nu måste även jag ta ett steg tillbaka. Även det kommer bli tufft och jobbigt, men jag vet att det kommer bli vi snart igen, innan sommaren kommer.