tiuks

Nu är D hemma igen. Han var i sjukhuset i några dagar. Jag var ute och kom hem när de körde förbi mig. Han och hans mamma, de vinkade mig. Jag ville bara komma hem, han behöver komma hem och slappna av nu med sitt nytt liv. Allt är annorlunda för honom, han har haft det jobbigt de två veckorna, och nu är hans slangarna borta. Allt känns just nu så jobbigt, att jag kan inte än göra allt för honom. Att inte kunna visa mina känslorna. Jag har saknat honom så mycket. Jag saknat honom att krama om, kyssa honom, allt detta. Jag vet inte hur jag kan gå vidare. Jag har valt honom, jag har förlorat två av min bästa väninnor, för att det avråder mig att hålla bort ifrån honom. Ingen av de vet hur jag känner för honom. Det är mitt liv nu. Och valde kärleken för att vi är menade för varandra. Han kommer se mig mer än bara vän. Vi är mer än bara vänner. Han är mitt liv. Hur vi går vidare? Hur kan vi fortsätta med det liv som vi lever just nu, att bara visa att vi är bara vänner....att inte visa till andra hur nära vi är. Det är jättejobbigt. Jag kommer inte höra av mig till honom, han kan själv höra av sig.