tiuks

Idag fick helt plötsligt samtal av D . ...Jag trodde inte att han kommer så snabbt söka upp mig. Men kändes att han böjar släppa sakta det allt som hände. Han började såklart igen att hur ledsen han är , han ville inte såra mig. osv. Vi prata lite om annat med. Men sen frågade han om jag har saknat honom. Jag svarade vilken dum fråga att fråga, började smågråta. Sen att jag skulle behöva kramas, skojade bara tillbaka att bara på låsas. Jag försökte hålla god ton och inte släppa mig så lätt. Att träffa honom, gå i skogen. Eller sånt. Men han sa att han vill gärna hjälpa mig nästa vecka med buskarna. Jag vet inte om kan låta det. Jag är inte redo för det, jag är rädd att när jag ser honom kommer jag bryta ihop...Mina känslorna kommer inte förvinna så snabbt. Det tar tid för mig. Han måste förstå det. Och ge den tid jag behöver.