tiuks

Det är söndag. Han är på väg till sjukhus...Det gör fruktansvärd ont och jag gråter...Jag trodde inte att kan känna det allt så starkt. Det är en äkta kärlek, om det känns såhär. Det gör ont så mycket. Vi känner likadant. Det var jättejobbigt kväll för båda igår. Han kunde inte slappna av inte alls, alla de tankarna och känslorna. Han var så ledsen, jag ville inte komma hem. Men han sa att det var bättre att han kan vara själv. På morgonen sa att ville inte lämna dig ensamma och ville stanna hos dig. Han svarade och frågade att varför jag gick. Han mindes inte att ha sade att ville vara ensam. Hur kommer det vara imorgon, kommer jag klara av att jobba utan att inte ha tårarna. Det kommer vara tufft men måste vara så stark för hans skull. Han kommer vara borta i 3 veckor, men vi kommer ha kontakt varje dag och ha facetime samtal Jag sade honom att tiden går snabbt och han ska inte tänka på det. Han berättade varför han är orolig. Hans liv kommer förändras så mycket , att leva utan urinblåsa. Och kanske inte ha ingen normal sexliv. Och att inte kunna får barn på naturligt sätt... Det är jobbigt även för mig. Vi har en så stark band mellan oss, det kan man inte förklara. Imorgon klockan 8 börjar hans operation, och det kommer ta 12 timmar..det är en lång tid. På onsdag kanske kommer han höra av sig. Men vet inte hur kommer han känna. Jag måste samla mig just nu så mycket, att inte bryta ihop. Jag är så känslig. Jag ville inte släppa honom på morgonen, ville bara hålla om honom. Vi kramades så hårt. Jag sa honom igår jag sa även idag. Att älskar honom, han sa det samma till mig, att han älskar mig. Jag vill göra något speciellt till honom när han kommer tillbaka. Jag berättade att kanske kan jag ta ledigt i några dagar när han kommer hem. Jag kommer göra allt för honom när han är hemma. Han är allt för mig. Det finns ingen annan för mig.