tiuks

Igår vi höll på igen med varandra. Vi skrev och skrev och jag blev sur på honom. Men det vänder sakta , men inte än åt det håll som jag önskar. Jag mår dåligt av det hela, med mina starka känslorna. Det blir inte bättre om jag ältar de så djupt hela tiden. Bästa är att ta det en dag i taget. Mina tankarna styr hela mitt liv. Jag fick iallafall lätta mina tankar och hur jag tänker. Jag berättade om det att saknar att han ska höra av sig oftare, han vill ju prata med mig oftare, men har förklarat sista tiden att vill ju vara i fred. Nu har han börjat ringa ofta till mig, och det känns faktisk bättre för mig. Och vi säger varandra " puss och kram" Jag förklarat sist att vi sagt det hela tiden när vi var vänner, varför inte fortsätta med detta. Och han har förstått det. Jag har sagt honom sakerna som hur jag känner och vart jag står. Och han vet. Han vill inte någon relation med mig just nu, men det betyder inte att det kan bli senare mellan oss. Han sagt till CC, att vi är vänner men han har svårt att stå mot mig, att han längtar efter fysisk kontakt. Det finns den starka band mellan oss, och ingen som kan komma mellan oss. Jag vet att han har träffat andra redan nu, men ingen som verkligen tagit någon plats. Han vill fira jul och nyår med mig, det betyder något att det finns hos honom. Som sagt en dag i taget.

....igen ihop. Alla de känslorna är ju tillbaka. Han behövde hjälp att felanmäla , och han kom till mig. Han såg mig i ögonen, jag tittade på honom, han tittade ner, klappade mig lite, sen kramade innan han skulle gå, masserade min rygg. Allt detta var för mycket. Han gick och jag bröt helt ihop, han ville att skulle följa med att plocka fimpar, men sade nej, att är så ledsen att såg honom, Han förstod, sen skicka meddelande med alla de emojs, han svarade inte tillbaka med en emojs och blev ledsen, sen skrev att love u. Han skrev ju tillbaka samma, men öppnade inte upp meddelande och har inte varit nu online över 12 timmar. Mobilen är avstängt helt, Han ska vara ute idag och elda med gruppen. Vi skulle höras av idag. Men kommer inte ha mobilen på, batteri är nästan slut. Jag mår så illa just nu, är så ledsen, det har blivit värre nu sista dagarna, när mina känslorna är tillbaka. Igår sa han att jag ska vara stark, och att vi ska fira jul och nyår tillsammans , att jag ska vara glad... vad han har synd om mig bara.,,, Varför kan han inte vara utan mig, varför han gör det allt värre för mig, när han ser att jag mår dåligt, att jag är ledsen, varför han gör såhär mot mig, han tror att jag kan bara gräva ner alla de känslorna och vänskap är räddade. Det är det inte. Han kommer märka idag, när han kommer ringa mig, och jag svarar inte, kanske sen han kommer fatta att jag är inte ok. Om allt skulle vara annorlunda, om man kan bara släppa allt och gå vidare. Han kommer inte ur i min själen, han vill inte gå ur i mitt liv. Han kan inte vara utan mig, jag vet inte mer vad jag kan göra, att gå vidare med mitt liv. Allt är så jobbigt just nu. Hele mitt liv är på väg att kracha, jag tappar tro att leva här, jag tappar sakta allt här i livet. Det är fortfarande så jobbigt med honom. Nu är det kväll, han ringde nu på kvällen. Jag frågade honom varför vill du fira jul/nyår med mig, han sa att han tycker om mig och vi är vänner. Jag förklarade honom om detta att mina känslorna är väckt, han svarade att det blir bättre. Att man ska vårda kärleken, annars det dö. Varför tog han upp kärleken här. Det vet inte jag Vad vill han. Jag sagt om och om det, att mina känslorna är väckt . Han vet det nu, och han skulle hålla avstånd från mig. Varför han vill att det blir värre för mig. Varför? Vad vill han? Han kan inte vara utan mig tydligen.

Han är allt för mig,,,jag kan inte vara utan honom, han kan inte vara utan mig. Han började nu mer och mer höra av sig. Idag såg han mig på Maxi, försökte hitta mig , men jag var borta. Sen ringde han. Det skulle känt jobbigt att träffa honom på Maxi, det var meningen att han inte hittade mig på Maxi. Alla de känslorna är väckt till liv igen. Jag saknar honom mer och mer, hur mycket jag vill kunna bara krama om honom, bara känna hans kropp mot min. Det är fruktansvärt. När kommer vi träffas, jag kommer inte vilja att bara ses att vi bestämmer för det. Jag stängde av mobilen just nu, kan inte ha det på, han kommer kanske snart höra av sig. Jag kan inte prata med honom, jag klarar inte av det bara. Jag skrev honom att det var inte meningen att vi skulle träffats på maxi, att han inte hittade mig. Sen skrev att alla känslorna har väckts, han skickade vara emojs blommorna. Men öppnade inte alls upp det. Nu vet han att han väckte mina känslorna i liv, jag måste vara stark att inte bryta ihop. Det är för mycket , vilken press jag har på mig. Jobb, Jennica, hem, och nu även han. Helgen är jag ledig, ska fixa hemma med Jennica , pynta hemma, sen ska hon hjälpa mig färga lite hår. Jag har kvar gula toner, och vill ta bort det. Han ska ut och elda med gruppen, redan klockan 9 de ska ut i skogen. Han försöker att får mig att följa med, men har förklarat att kan inte komma. Att det känns fortfarande jobbigt. Han vet det själv.

Det har varit fortfarande jobbiga dagarna, och det tar inte slut. Igår vi träffades... det var jobbigt, gick inte fram, han var fortfarande sjuk, ville kramas. Jag sade honom att det är jobbigt för mig... vi pratade liten stund bara. Sen ringde han vi pratade han frågade igen hur kändes att träffa mig. Då sa igen att det var jobbigt. Sen vi bara prata om allt möjligt. Jag ville ha tillbaka mina jul bordstabletterna, och sade att vi kommer ju inte fira ihop jul i år. Han sa varför, då sa att jag är inte ensamma... han trodde att firar jul med någon annan. Han sade att han vill fira jul med mig och även nyår. Men han ska vara hos mamma julafton. Jag vet inte varför vill han fira jul med mig, Jag var helt säker att han ska fira med någon annan. Att han har någon. Mina känslorna är öppet igen, det är så jobbigt. Han vet det själv. Han försöker får mig tillbaka till gruppen, han vill att ska följa med på eldningen, att han kan bjuda korv, osv. Jag sade att nej, jag känner inte att jag är redo. Och sen vill att ska följa med att samla pengar till gruppen. Jag har inte sagt helt säkert att kan följa med. Det tar min energi också. Han har börjat ringa mig nu igen, men inte så ofta. Han säger kram alltid till mig när vi avslutar samtalet. Varför vill han tillbaka vänskap, varför kan inte han lämna mig, släppa mig. Han vet att mina sår har inte läkt, inte än. Han vill mig tillbaka innerst inne, jag vet. Det kan inte vara något annat. Jag försöker vara stark, jag måste vara det för min egen skull, och ska inte själv kontakta honom. Vi har börjat meddela på kvällar, och saga godnatt, Men det är inte så varje kväll.

Jag vet inte själv vad jag ska göra, vilken väg jag måste välja. Med D. Han hoppas nu verkligen att vi är tillbaka i vänskapen, att jag är redo för det. Men sista dagarna kommer alla funderingar tillbaka, och är osäker i mig själv. Han vill vara vän med mig, men jag känner att det kan inte jag. Vi har den band kvar, det är för stark. Jag är rädd , jag är ledsen. Mina känslorna är sååå starka. Att bara släppa de , det kan inte jag göra. Det gör så ont i hela mitt hjärta. Jag börjar vara mer försiktig med honom, och hör inte av honom, men det är han som hör av sig. Han är sjuk hemma, fortfarande. Jag saknar honom, men inte bara som en vän. Jag vet jag känner hur det kommer det vara när jag kommer se honom. Det är tre veckor sen när vi sågs sist. Han finns i tankarna.... Jag har inte öppnat hans sista meddelande. Vet inte hur jag ska göra. Ska jag skriva hur han mår, det är det som kan skriva, inget annat. När jag ser honom kommer alla de känslorna . Nu vill han prata... Det var en jobbigt samtal. Han vet om mina känslorna, och sade även honom att jag är rädd att träffa dig, han försöker att få mig tillbaka i gruppen, men förklarar om och om att jag är inte redo för det. Och även försöker säga till att kan inte träffa honom. Den känsla kan inte jag förklara. Det är fruktansvärd. Han skulle ut lite, är rädd att han går förbi mig nu. Säger att han kommer krama mig när han är frisk. Jag sade att vet inte om klarar av att kramas. Jag känner att jag är just nu i denna punkten, när jag är som svagaste. Han krossade mitt hjärta , och nu är det jag som måste bygga ihop det, en bit i taget. Varför han kunde inte bara låta det allt vara, skulle bara varit och svarat för mina meddelande. Han blev tydligen så glad när jag smsa de honom. Det var han som kunde inte låta mig vara. Jag vill bara vara mig själv. Det kommer vara jobbigt att träffa honom, han vill igen att ska följa med honom att plocka här hemma. Men kommer säga ifrån, jag kommer hålla mig borta från honom. Jag kan inte vara så nära honom, kommer han för nära, kommer jag bryta ihop.

Det går sakta framåt, men är extra försiktig med honom just nu. Jag håller mig borta att träffa honom, att se honom, undviker honom, hittar på sakerna som måste göras. Jag skickade vänfrågan ocg han godkände det, det betyder inte att vi är nu samma vänner som tidigare, nej det är vi inte. Han kanske tror att jag har släppt honom, men det har inte jag gjort och kommer inte kunna göra det så lätt. Han varit sjuk hemma. Nästa vecka kommer vara fullt upp. Hem besök med Jennicas skötare, sen ska fixa bilen. På tisdag ska fixa bilen, byte däck, tvätta, fylla på spolarvätska, kolla allt annat med. Och måste komma ut i skogen, inte varit där över en vecka. Att inte kunna träffa honom där. Jag tar mina kvällspromenader som är ganska lugnande för mig. Tiden går så snabbt. Snart är det advent. Helgen ska börja pynta hemma, tänkte pynta ute med lite ljus här hemma. Det är mysigt med jul, men det är jobbigt att fira i år " ensam". Förra året hade jag så stora förväntningar. men det blev en katastrof. Hela denna året har varit en katastrof året, jag har gått genom så mycket, men är stark att överleva. Denna året ska fira med Jennica.

Jag behöver andas lugnt just nu. Ta det lugnt, Igår bröt ihop igen, saknandet gjorde så ont. Jag skrev honom och frågade om han hittat lösning för kaninerna. Det har han inte såklart. Då skrev att han trodde att hörde av mig för att saknade honom som min vän, men svarade inte därför. Han ringde , vi pratade halv timme. Han saknat mig, och inte hört av sig att hålla löfte, att ge mig utrymme. Jag berättade om han känner likadant, saknar han mig, han gör det fick svaret, att vi kan inte vara utan varandra. Jag sade att jag måste ta en dag i taget. Vi skulle höras även idag, men har inte hört av mig. Och vill inte heller göra det. Han berättade igår att han varit sjuk i några dagar, och hoppades att han klarar av att plocka idag. Det gjorde han, såg att han lade upp redan på gruppsidan. Jag tänkte ta en runda sen, behöver komma ut lite. Jobbat idag, helt slut och somnade i en timme hemma nu. Snart ska äta middag, tar en drink sen. Jag kan inte förstå varför är det så svårt att släppa varandra, är det verkligen meningen att vi ska bli ihop. Det skulle vara lättare för båda att bara gå vidare, jag försökt det om och om, men alltid vi hittar tillbaka. Men känner att vill inte börja hoppas för mycket, och kommer att vara försiktig med honom, och hör inte av själv. Som sa honom en dag i taget. Det är svårt, men det var så skönt att prata med honom, vi har inte träffats i två veckor nu, och vet inte hur det kommer kännas att träffas. Andas...

Det finns smärta i min själen. Det gör för ont när jag tänker på honom, det finns stunden när jag helt plötsligt för gråtattacken. Smärtan finns kvar, och det gör sååå ont. Om man bara kan hitta tillbaka till varandra och inte mer släppa varandra iväg. Ledig dag idag, hunnit städa hemma , även kaninburen. Och klippt mig en del, som behövdes. Jag är jättenöjd med mina år, sitter nu med hårfärgen hemma, kommer bli blondin helt igen, och det syns för mycket orange just nu i botten. Hans mamma är här på besök. Sist hon kom såg henne gå förbi utanför mitt. Jag vet inte hur mycket han pratat med henne om mig, men vet att han pratar ganska mycket med sin mamma. Hur regerade hans mamma på det, att jag avslutade vår hela vänskap bara sådär. Om hon skulle veta vad jag går genom. D vet att jag saknar honom, och tänker på honom .Om jag bara kunde släppa de känslorna och bara gå vidare med mitt liv. I måndags smsade sist med honom. Hur kommer det bli om vi kommer ses här hemma ute. Vi kommer inte undan varandra . Jag håller mig helt inne just nu, vill inte kan inte vara ute. Och nu har han semester i några veckor. De ska plocka imorgon, han skulle behöva säckarna, men tror inte att han kommer höra av sig nu. Vad ska jag göra med alla de säckarna nu... Jag håller mig stark, det är det enda väg, att komma ut i denna mörka perioden. Att träffa någon är inget för mig. Det är många som vet min situationen säger att jag måste hitta någon annan, men de vet inte hur starka var mina känslorna för honom, ingen som vet hur djupt han sårade mig. Hela mitt liv är upp och ner. Det kommer en dag när jag kommer bli stark, att aldrig mer hamna i samma mörka hålet. Aldrig mer. Kan jag lita på någon mer, det vet inte jag. Helgen jobbar jag slipper jag att tänka på honom,. Undrar bara vad kommer han svara att gick ur i gruppen. Kommer någon märka det? Kommer han hålla undan ?

Jag klarar inte mer...det är så fruktansvärd att känna sig så ledsen. Att jag kan känna såhär stark fortfarande, även det är över. .... Helgen satta jag bara inne i två dagarna, gråtit mig sönder, försökt gömma mina tårarna framför J. Igår kväll var jag ute en kvällspromenad. och började gråta. Alla de minnena, när vi gick den vägen tillsammans. Och jag kände hans närvaro, att även han är ledsen. Jag skickade ju farväl med honom,och skickade även en låten. Igår gick jag så långt att skickade vänförfrågan men han vill tydligen inte det, att jag tog bort den. Nu ikväll kom allt tillbaka. Jag gråter, J sitter i sitt rum. Det är lättare att hon är inte i närheten, men att känna sig så ensam i det hela. Jag kunde inte vara och skickade sms att saknar honom. Han kommer inte svara, han har det tydligen lättare. Om han känner likadant. Jag trodde att kan vara starkare, men är inte än så stark. Varför det allt händer mellan oss, varför man känner så starkt fortfarande.

Allt är över. Det har varit de jobbigaste dagarna i mitt liv. Att ta den stora beslut och att gå vidare med sitt liv på egen hand. Det har inte blivit bättre med D. Sista veckorna vi skrev varandra mycket, jag har varit så ledsen för allt hur han har behandlat mig, hur mycket har jag offrat för vår kärleken. Vi bråkade, vi kramades, vi grät. Och det finns inget mer att ge till varandra. Jag sagt honom att måste ta avstånd ifrån honom att kunna läka mina sår. Han svarade att han ska ge den tid jag behöver. Efter 10 dagar skriver han och ungefär att allt är glömt och vi är vänner. Och det började allt från början. Jag kunde inte mer vara hans vän. Han lade upp ny profilbild. och kommenterade - vacker som alltid min Daniel och sen hjärta och sånt. Fick svar tack my best friend. Efter ca 10-15 min var min kommentar borta. Det måste vara någon tjej som ifrågasatte honom vem jag är, och då tog han bort kommentar. Han sade att det var fint, men jag är inte din , vi är vänner. Där sprack allt, jag tog bort honom som min vän, blockade. Efter en stund avblockade, och sen kom sms. Samma sak igen igen, han var då också ledsen och så ville han kramas. Så sa ok 2 min kram, han kom stannade ca 5 min. Det var sista gång han var så nära till mig. Han kan inte ge upp mig, han håller ut att jag kommer tillbaka till honom, han är så säker på det. Men det kommer jag inte göra. Jag har chattat med CC, även hon säger som hans mamma att vi skulle passa ihop, vi skulle vara det perfekta paren, hon har så ledsen för min skull, allt var jag gjort för honom. Han kommer ångra snart, men sen är det för sent. Igår förklarade igen att lämna mig ifred, han skrev att han ska ge tid för mig. Ta hand om dig, att jag ska återhämtar mig. Sen skickade en låt " god bye".han skickade gråtkubbe, hjärta, blommor emojs. Det har varit så jobbigt , att gråta, att inte äta riktigt. inte kunna sova. Men nu är en period över för mig, och verkligen gå vidare, och utan honom. Han är allt för mig, han är min stora kärlek, men tydligen är inte jag för honom ingenting. Han är inte normal människa, Nästa vecka blir en del förändringar. På fredag kommer klippa mig, och kommer ta en del att klippa bort nu.

Det har gått en bit när jag skrev här sist. Det har varit upp och ner med allt, med D. Jag tror att han träffar någon annan, men han nekade det allt. Så att bestämde att avbryta allt. Nu ville se hur han reagerade när han skulle få veta att jag träffar någon annan. Han blev svartsjuk, han vill inte förlora mig till någon annan. Att han har de känslorna, att han tänkt så mycket på det vad säger hans mamma. Att vi passar ihop, vi är så lika.Men han vill inte se det själv, Jag pratade för en vecka sen att vi avbryta kontakten, att vi kan inte vara vänner. Att det är inblandade känslorna. Jag måste gå vidare och leva mitt liv. Det har varit så jobbigt med allt. Jag har inte varit akriv på fb snart i 12 timmar. Jag vill inte visa mig aktiv där. Jag vet inte vad ska göra. varför han reagerade så stark, varför blev han svartsjuk. Jag vet vad jag betyder för honom. Han har betytt allt för mig, och jag är bara sa trött att vara hans tröst hela tiden.Han kommer till mig när han vill bara. Det bästa är att inte svara hans meddelande, inga samtal. Men han kontaktar inte heller mig så ofta nu. Jag har haft tätt kontakt med CC, vi båda har gått genom hans svek och otrogenhet, hans lögner, hans dubbelspel. Hon har blockat honom helt, de är inte vänner mer, men pratar när de tränar ihop. Jag känner mig mer och mer, att måste ta avstånd ifrån honom. Jag kommer inte höra av sig till honom. Jag vill inte svara när han ringer, eller skicka meddelande. Igår fick han veta nånting mer om min " dejt" Jag förklarade honom när han fick veta att det vara bara en vän. Han vet att jag vill ha honom, D, ett liv ihop. Men han får alltid kalla fötter, han ser inte mig, han söker alltid till andra. Jag är trött att leva för hoppet, och vill vara lycklig, känna mig älskad, trött på ensamheten. Jag har förklarat honom. Han vill ha mig bara att han en andra val, att söka tröst hos mig, Jag gör för honom allt, men kommer inte finnas för honom mer. Det har jag förklarat, det vet han nu. Han kallas oss vänner. Jag är så ledsen just nu, och vet inte vad ska göra vidare, hur ska jag gå vidare.