tiuks

Det finns smärta i min själen. Det gör för ont när jag tänker på honom, det finns stunden när jag helt plötsligt för gråtattacken. Smärtan finns kvar, och det gör sååå ont. Om man bara kan hitta tillbaka till varandra och inte mer släppa varandra iväg. Ledig dag idag, hunnit städa hemma , även kaninburen. Och klippt mig en del, som behövdes. Jag är jättenöjd med mina år, sitter nu med hårfärgen hemma, kommer bli blondin helt igen, och det syns för mycket orange just nu i botten. Hans mamma är här på besök. Sist hon kom såg henne gå förbi utanför mitt. Jag vet inte hur mycket han pratat med henne om mig, men vet att han pratar ganska mycket med sin mamma. Hur regerade hans mamma på det, att jag avslutade vår hela vänskap bara sådär. Om hon skulle veta vad jag går genom. D vet att jag saknar honom, och tänker på honom .Om jag bara kunde släppa de känslorna och bara gå vidare med mitt liv. I måndags smsade sist med honom. Hur kommer det bli om vi kommer ses här hemma ute. Vi kommer inte undan varandra . Jag håller mig helt inne just nu, vill inte kan inte vara ute. Och nu har han semester i några veckor. De ska plocka imorgon, han skulle behöva säckarna, men tror inte att han kommer höra av sig nu. Vad ska jag göra med alla de säckarna nu... Jag håller mig stark, det är det enda väg, att komma ut i denna mörka perioden. Att träffa någon är inget för mig. Det är många som vet min situationen säger att jag måste hitta någon annan, men de vet inte hur starka var mina känslorna för honom, ingen som vet hur djupt han sårade mig. Hela mitt liv är upp och ner. Det kommer en dag när jag kommer bli stark, att aldrig mer hamna i samma mörka hålet. Aldrig mer. Kan jag lita på någon mer, det vet inte jag. Helgen jobbar jag slipper jag att tänka på honom,. Undrar bara vad kommer han svara att gick ur i gruppen. Kommer någon märka det? Kommer han hålla undan ?