tiuks

...varför är det allt så jobbigt. Det är jobbigt att vara ok, när det gör för ont. När man har den stora saknandet, när man älskar någon för mycket. Just nu behöver jag slappna av helt och hållet och tänka på mig, bara på mig. Jag mår inte alls bra, och vet inte hur ska gå vidare. Jag tänker hela tiden på honom, jag kan inte vara utan honom. Hela tiden väntar hans samtal, hans meddelanden. Han ringde idag mig, det kändes skönt att prata med honom. Det låter just nu att vi är som vanligt. Det är inget förändrats, även han har förklarat hur han vill leva sitt liv. Han vill vara fri , och måste acceptera hans önskan. Jag får inte pressa honom, det känns så tungt i hela kroppen. Jag kan inte sova på nätterna, vaknade idag redan vid 1, sov kanske i några timmar, försökte somna om, klarade somna om, men vaknade efter några timmar. Är det därför att kan inte ta mina medicinen... på lördagen ska börja ny kur. När kan jag slappna av och leva ett lyckligt liv. Jag måste hålla mig stark nu. Igår kom igen de tankarna, när jag kände att min energi är slut. Allt kändes så meningslöst. Ikväll tänkte åka träna sent på kvällen. Vet inte än om jag orkar. Jag har tappat min motivation helt. Min plan var att börja träna efter jobbet, har varit några gånger där men allt min energi är borta. Igår funderade att avsluta att träna på gym helt, men samtidigt känner jag att jag måste träna att må bra.