tiuks

Det tog inte lång tid när D kom att började säga igen " puss och kram". Det är bara ord, vi är vänner för hans ögonen, men det ser inte jag. Vi är menade för varandra. Jag har börjat inte hela tiden höra av sig. Han är ofta det som hör av sig. Igår fick honom att komma kolla kaninungarna. Han sagt hela tiden att han har inte tid osv. Men igår lyckades honom att komma hit en liten stund. En till förändring var för några dagar sen. Han brukade inte sista tiden säga att han är i skogen med mig, men nu sist sa han, när hans mamma ringde. Det är positivt. Igår lyssnade en livevideo om att hitta inre frid. Det var mycket givande, kände jag. Att leva i lugnet, och inte låta andra bestämma över. Jag känner att jag tänker för mycket för andra, gör för andra, men inte för mig själv. Att kunna älska sig själv det har varit svårt för mig. Jobbigaste med allt just nu är att inte ha någon nära vän att prata om allt, om prata vad pågår i mitt liv. Jag förlorade mina närmaste vänner när jag valde min kärlek.