tiuks

Imorgon är det redan julafton. Utan honom, det känns jobbig och tufft. Han ska fira som vanligt med sin familj, hos mamman. Jag hoppades att de ska fira på landet, men han är var hemma. Så kommer han vara i stan på julafton, och kanske sen med någon som han fångat i sin nät. Idag kom hem med bussen, och jag såg honom vid parkeringen städa. Jag tittade på honom, han tittade på mig, jag såg. Vi var kanske ca 50 m ifrån varandra. Jag kom in och blev direkt så ledsen. Det känns fortfarande att jag saknar honom, och tänker på honom så mycket, och kan inte glömma bort honom. Jag sitter fortfarande kvar hos honom, men måste vara stark själv och inte vara i vakt. Men det är jag hela tiden.. Jag försöker göra sakerna, att inte tänka på honom men det är sååå tufft. Extra jobbig är det när jag ser honom, så blir mina tankarna starkare och även sakandet blir större. Ikväll måste hinna fixa potatis för salladen, och sen tänkte åka till stan och träna bort honom i mina tankarna o vill basta såklart. O hoppas att kan sova bättre senare. Jag beställde sömn/ ångest tabletterna, men de funkar inte helt på mig. Igår tog en innan skulle lägga mig, men var vaken nästan hela natten. Jag hoppas att det är i början bara att de inte funkar. En dag i taget, det kommer bli bättre med tiden. Men just nu kommer jag hålla min energi bara till mig, och vill inte han kontakt med folk. Jag stängde av mobilen, och inte kollat Fb hela dagen. Så att ingen som märker mig, det är inte många som faktisk bryr om mig. Det kommer jag märka när mobilen är på. Det är juldagen, söndag. Jag överlevde julafton. Det känns tufft i själen.. tårarna. Idag märkte vid parkeringen hans mammas bil, så att han firade med sin familjen. Och såg för en timme sen honom och en kvinna, var det hans nya" tjej" eller hans mamma, det vet inte jag. Det konstiga var att han satte i mammas bil... där börjar man undra, varför han skulle köra mammas bil. Eller var det hans syrran, det känns jätteskumt. Min bil sår inte i parkeringen, vill bara jävlas med honom, att han ser att jag är inte " hemma". Det känns igen så jobbigt, när jag skriver ner allt detta här, och tårarna kommer igen, jag måste se det att han är problem, om det var någon ny kommer han inte kunna behålla länge, han har egna problem. Han kommer inte förändras, och det bevisar bara det att han måste ha någon hela tiden. Som jag inte fattar. Mina känslorna finns där, och jag vet inte varför kan inte jag släppa honom, det har gått i två månader. och jag gråter fortfarande , jag saknar honom , varför gör jag det. Jag är skadad fortfarande, och det kommer ta tid att gå vidare. Jag undviker honom så mycket här ute, och hela tiden har koll om han är ute här någonstans. Jag och Jennica hade en fin julafton. Hon fick många julklapparna, och även jag fina klappar av henne. Igår även kunde fixa nya gardiner i köket. De blev så fina, och nu ser inte folk in så lätt som tidigare. Det känns bra. Jennica blev mest glad av en av mina julklapparna. Hennes favorit bodymist, jag såg när hon öppnade den. Hon sade att hon trodde inte att hon skulle får den. Imorgon och på tisdag ska jag jobba, sen är ledig igen i tre dagar. Sen jobbar helgen, och sen en hel vecka ledig. Vi ska åka bort över en dag, bo på Scandic. Men vart, vet inte än. Nu måste jag hålla mig lugn, och kunna vara stark, för min egens skull.